”32 år, ogift, 0 barn och växter som dör bara jag andas i deras riktning. Tatuerat martiniglas på arslet och mig själv ätandes pizza med ett glas vin i näven på armen. Bland annat. Bränner kastruller oftare än Trump twittrar idioti och tror fortfarande att man tjänar pengar på rea. Min mammas största fasa och stolthet på en och samma gång. Lite som min aktieportfölj. Hej!”
Jag satt där i soffan tidigare ikväll och googlade kastruller för jag hade lyckats bränna sönder ytterligare en under kvällen när jag preppade pestopasta åt Erica och Elin som skulle komma över på middag. Jag satt där och fnissade när jag postade texten på IG samtidigt som jag lurigt drack mitt vin och betraktade min leopardpuff som smälte samman med min leopard kjol. Jag funderade på om jag skulle skicka en bild till mamma på den brända kastrullen som jag höll mot mina tatuerade armarn. Som hon hatar mina tatueringar. Ha! Hon börjar mer och mer låta som mormor när hon tittar på mig med uppgiven blick och suckar ”oh joaannaa..”.
Jag känner för det mesta att jag verkligen att jag har styr på livet. Äger det. Som tex när jag sitter hos min revisor och skriver under min aktieutdelning samtidigt som jag messar med en mäklare. Eller när jag styr upp saker med jobbet och allt bara klaffar som om det var ett utsågat pussel med mitt namn på. Sen så kommer de där andra dagarna när jag står på Ica och pesto på burk för jag inte pallar göra egen pesto och det ändå slutar med att jag äter 2 bananer och 3 bars till middag för jag fastnar i något med mailen och är för lat att laga något annat för då måste jag plocka ut diskmaskinen.
Då undrar jag hur fan det egentligen ska gå.
Sen går det en stund och så inser jag (igen) hur jävla redig man egentligen är. Hur bra man är på att ta hand om sig själv och hur förlegat det är med den här satans stressen många känner över att bli vuxen. För vad är egentligen det? Är vuxenliv barn och ring på fingret? Många tycks tycka det. Men det är ju bara en del av det. Det finns så mycket vid sidan om det som är minst lika vuxet.
Som att öppna en ny flaska vin från sin samling i väntan på sina vänner som ska komma över på middag en tisdag i maj.
