Jag är fan lite irriterad, jag har varit det ett tag nu, och det eskalerade efter några kommentarer i samband med vår smekmånad där jag hyllade vårt ena barnfria boende. Det skaver likt en tvättlapp som aldrig riktigt har avlägsnats ordentligt och jag kan inte låta det vara, för när något skaver, då kliar man tillbaka. I alla fall jag. Så, låt mig ta upp denna känsliga diskussion och bena ut om jag är en barnhatare för att jag öppet och gärna väljer bort barn i vissa situationer?
Det höjs ofta på ögonbrynen när barnfria alternativ erbjuds eller hyllas, självklart inte av oss som efterfrågar och väljer dessa. Men utav människor som inte riktigt är av samma åsikt. En åsikt om att det finns platser och situationer där barn helt enkelt inte passar. Många av dessa höjda ögonbryn protesterar dessutom högt och menar på att det är orättvist och rent av diskriminerande att utesluta barn och så även dess föräldrar.
På vilket sätt är det diskriminerande att erbjuda ett alternativ, som exempelvis ett barnfritt hotell, när det finns hundratals, om inte tusentals, hotel som välkomnar hela familjer? Är det då inte bättre att ha ett alternativ för de som önskar barnfritt? Ett val. Och uppenbarligen ett val som efterfrågas enligt en enklare research.
Har verkligen barn given plats precis överallt, hela tiden? Är barn en självklarhet?
Nej. Jag tycker inte det.
Gör det mig till en barnhatare?
Definitivt inte.
”Barn är ju barn” brukar det slätas över med när diskussionen kommer upp gällande situationer där man tvingas anpassa sig. Absolut, och den förståelsen och toleransen finns. Inte minst hos mig. Jag är fullt medveten om att ett barn både hörs, syns och kräver extra tillsyn. För det är ett barn och inte en vuxen människa. Och i vissa sammanhang så krävs det att man är just det, en vuxen människa. Därför är det oerhört skönt att kunna som barnfri eller ej, välja om man vill umgås med barn eller enbart vuxna människor. Det är varken diskriminerande eller hjärtlöst. Jag är så förbannat trött att så fort diskussion kommer upp så målas man ha sin cruella de ville. En hjärtlös och bitter nucka som tycker barn är SÅ jobbiga.
Det går att hålla två tankar i huvudet samtidigt. Barn är fantastiska, men också påfrestande i vissa situationer. Den som säger emot, där undrar jag vilken fantasivärld man lever i. Och jag vill kunna välja bort barn i vissa delar i min värld. Det gör mig inte till en sämre människa. Att livet förändras när man får barn vet vi alla, somliga hanterar det bättre än andra, det är en högst personlig åsikt. Men att vägra inse sin situation och utan förståelse för andra kräva att andra ska anpassa sig är för mig en oerhört konstig sak att göra.
Var sak har sin tid, och allt grundar sig på respekt. Det går att mötas på så många sätt, bara man ökar sin förståelse för att ens egna sanning och livssituation inte är den gyllene biljetten till livet.
För jag säger att att mitt sätt är det rätta, jag ber bara om förståelse och ett öppet sinne för andra
