”HUR gör du?”
”Jag kan verkligen inte vakna hur jag än gör”
”Det GÅR inte!”
”Jag är ingen morgonmänniska”
”Min kropp mår inte bra av att gå upp tidigt”
Först och främst, vem mår bra av att vakna 05:45? Det är vidrigt. Men det blir bättre. Det blir rentav så bra att huden knottrar sig och du känner en sådan enorm livsglädje att du ser ut som en riktig idiot där du kommer med ditt fåniga leende och glittrande blick två timmar senare när resten av civilisationen har vaknat. Men vad är det man brukar säga? En glad idiot är bättre än en sur.
Men får man då denna euforiska känslan direkt? Kommer du imorgon kunna ställa klockan en timme tidigare och genomföra ett träningspass med samma glädje som alla dessa satans morgonpigga dårar på Instagram? Troligen inte. Eller så gör du det och överraskar dig själv. Men ska jag vara riktigt ärlig så tror jag att många av er har försökt ett par gånger men sen gett upp med just de ursäkterna som jag började detta inlägget med.
Och vet du vad? Det gör inget. Alla behöver inte vara morgonpigga. Du MÅSTE inte morgonträna för att ”alla” andra verkar göra det. Din träning är inte mindre viktig för att du tränar ett par timmar senare eller på kvällen. Men om du nu, som jag, känner att det är skönt att ha träningen gjord och gillar att starta dagen på det sättet dels för ditt egna välmående men även av tidsmässiga skäl så tycker jag du ska ge det en ärlig chans. För nej, att vara morgonpigg (ogillar egentligen det ordet då man inte är särskilt pigg) är inget man föds med. Om det ändå vore så enkelt.
Det kommer ta ett par veckor att vänja sig, precis som med alla vanor. Det kommer vara vidrigt och man kommer gång på gång fråga sig själv varför man egentligen stiger upp när man kan sova en timme till.
Det är just det. Varför. Hitta ditt varför.
Därefter gör du en plan och bokar in träningsdejter eller träningspass vilket kommer belasta ditt samvete om du inte dyker upp. Det bästa är att ha en lika motiverad träningskompis som dyker upp. Då gör ni det tillsammans. Jag upprepar: som dyker upp. Packa även väskan kvällen innan samt lägg fram vilka träningskläder du ska ha.
Gå inte inte ut för hårt. Börja med 2 morgonpass i veckan och belöna dig själv efter varje avklarad vecka alternativt avklarat pass. Kan vara alltifrån en gokaffe eller ett glas härligt rött vin på fredagen. Hylla dig själv och dina prestationer men våga även sätta lite press på dig själv när du väl har bestämt dig för att köra.
Sluta genast upp med att snooza. Du har bättre karaktär än så.
Meddela din omgivning om du känner för att du behöver extra stöd. Be om förståelse att du kommer avvika en timme tidigare från middagen då du behöver lägga dig i tid.
Vilket leder in på sömnen. STÄNG av telefonen och lägg dig innan elva. Vad ska du göra uppe vid tolv? Vad exakt händer då? Sov. Tanka energi! Ge dig själv möjligheter att lyckas.
Kan du ej äta innan träning på morgonen så drick lite vatten och ha med dig något ifall att. Men våga köra utan mat i magen och fyll på direkt efteråt. Jag tränar alltid mina morgonpass på fastande mage och ser till att fylla på med energi kvällen innan istället. Ta tex i morse, jag sprang 20 km vid 06:00 på bara lite vatten. Det har jag iof ”övat” mig till att kunna göra vilket skedde ganska naturligt då jag länge körde periodisk fasta och läste en del om denna typen av kosthållning. Det gjorde bland annat susen för min löparmage och energi. Summan av kardemumman: du kommer inte falla ihop av energibrist för att du tränar ett 30 minuters pass innan frukost. Drick vatten och var uppmärksam på din kropp, men begränsa dig inte! Testa dig fram. Ät en banan innan. Funkar inte det så skiva en bit bröd. Våga utforska!
Att morgonträna är inte hjärnfysik. Det kräver bara lite jävlar anamma och rutiner. Vill man så kan man. Du är för bra för att gnälla fram halvlama ursäkter. Du fixar det, jag vet det.
