Det var av en slump vi hittade Vila Santa Teresa. En slump som jag idag är oerhört tacksam över. Det var en chansning då vår vistelse förlängdes och då priset var relativt lågt (ca 1500 kr per natt ink frukost) så tänkte vi att det nog skulle inte skulle vara så bra som MGallery och vi fick ta det för vad det var.
Vila Santa Teresa ligger högst upp på berget i området Santa Teresa. Man fortsätter ca 2 km raka vägen upp från de mer centrala delarna av Santa Teresa och vägen slingrar sig fram längs små trånga gränder tills man slutligen kommer till en oerhört brant (så brant att en av taxibilarna en kväll kanade bakåt) backe. Väl uppe möts man av två gigantiska svart portar och en beväpnad vakt. Efter att en grundlig check av vem man egentligen är så blir man insläppt och får fortsätta köra upp för en lika brant backe genom en storslagen park.
Och så kommer man hit, till en gigantisk vila med golv till tak fönster och storslagna detaljer. Inredningen går i 20 tal med Art Deco möbler med detaljer som är så välplanerade att det känns som att ägarna har ägnat ett halvt liv åt att samla antikviteter på sina resor världen över. Vem vet, det kanske är precis det de har gjort då familjen kommer från en anrik släkt och dessutom var de som tog in Volkswagen i Brasilien. Och då det fullkomligt kryllar av folkabussar, bubblor och andra VW-bilar så förstår man snabbt att det inte har varit några problem att fylla ett hus med 10 rum och gigantisk ytor med värdefulla möbler.
Hotellet har endast 7 rum och har även ett SPA. Jag skulle tagit en massage en av dagarna men glömde bort att boka in det då man måste beställa minst en halv dag i förväg då de ringer dit massören. Ytorna är väldigt trivsamma och det känns som att man glider runt i sitt egna hem. Vilket jag såklart låtsades göra. Ur högtalarna spelas Bossa Nova och brasiliansk lounge musik men då och då fylls huset med akustiska covers och låtar som får en att minnas. Att sippa på ett glas vin i soffan samtidigt som Band Of Horses helt plötsligt spelas är väldigt surrealistiskt. Hela känslan av att vara där är surrealistisk. Det är som en oas, en plats där ingen når och bruset från den ständigt levande staden når upp men har filtrerats av avståndet till något behagligt. Utsikten är fantastisk från alla håll och på en klar dag så ser man både sockertoppen och Cristo Redento. Och såklart, alla Favelor som sträcker sig upp högt på berget.
Frukosten ingick som sagt i priset och var riktigt riktigt bra, även om den endast pågick mellan 08:00-10:30. Varje morgon dukade de upp på terrassen där man möttes av den storslagna utsikten. Det serverades kaffe, färsk frukt, hembakat varmt bröd och olika pålägg. Sen fick man välja från en liten meny vad man ville ha. Det var alltifrån äggröra, Eggs Benedict till detox-juice, smoothie och yogurt med deras egna granola. Jag vill slå ett slag för de brasilianska små ostbollarna..De ser ut ut som mini frallor, tänk så runda muffins, med inbakad ost. Helt magiska! Jag har nog ätit över 50 stycken sådana denna resan.
Lunchen och middagen var även dem bra. Något klen meny då man efter 2 sittningar inte riktigt hade mycket mer att välja mellan, speciellt om man ej ville ha kött. Men samtidigt så förstår jag dem, det är 7 rum och ett litet hushåll – det funkar inte att ha en extravagant meny. Det som däremot ger dem plus i kanten var att alla grönsaker var från deras egna trädgård och fisk/kött handlades in dagsfärskt.
Kommer definitivt åka tillbaka till Vila Santa Teresa. Det är en liten gömd pärla högt ovanför Rio som har tagit mig med storm. Servicen genuin och intim utan att vara för påträngande och hela hotellet andades hög klass och en värme för sina gäster från jordens alla hörn. Det enda som stör mig nu är att jag helt glömde av att ta bilder på rummet. De var magiska och framförallt väldigt stora. Nåja, det får bli nästa gång.
