Dagen då jag bestämde mig för att lära mig längdskidåkning

Några dagar efter min tänstledighetsansökan lämnades in började jag fundera mer djupare på hur jag ville min tid som tjänstledig skulle se ut. Hur den skulle utformas och vad jag skulle fokusera på. Det var som att jag äntligen tillät mig själv att leka fritt med tankarna utan begränsningar eller den där lilla rösten som…

Några dagar efter min tänstledighetsansökan lämnades in började jag fundera mer djupare på hur jag ville min tid som tjänstledig skulle se ut. Hur den skulle utformas och vad jag skulle fokusera på. Det var som att jag äntligen tillät mig själv att leka fritt med tankarna utan begränsningar eller den där lilla rösten som påminde om ”har du tid för det?”.

Det var efter en lunch med Sofie Lantto där hon berättade att hon skulle vara med på längdskidscamp med Utemagasinet uppe på Högbo bruk där hon även skulle hålla i yogan som mina tankar började snurra. Längdskidor sa du? Jag berättade för henne att det alltid har varit en dröm att kunna åka skidor på riktigt och att jag skulle vilja satsa mer på outdoor nästa år. Jag lärde mig utförsåkning för två år sedan I Norefjell på två dagar, det var första gången i mitt liv jag stod på ett par skidor (den där gången på dagis räknas inte) och längdskidor har alltid fascinerat mig. Det har dock varit något som jag har associerat med överhurtiga människor, ben av stål och talang.

Men sagt och gjort, jag vågade prata högt om min vilja att lära mig och testa på och några dagar efteråt bokade jag in mig på träningshelgen i början av januari (läs mer om den här). Några timmar efter jag hade bestämt mig, mailat mitt deltagande så slog det mig: Vet jag ens vad man har för utrustning? Hur klär man sig? Kommer det enbart vara proffs på campet då det trots allt leds av Torbjörn Hägglund, Johanna Ojala och Sofie Lantto. Det vill säga proffs.

Jag som inte ens förstår att man har andra sorts pjäxor.

Panik.

Nåväl. Det löser sig. Såhär är det alltid. Jag bokar på mig, sedan löser jag det efter hand. Lite som när jag anmälde mig på en veckas traillöpning runt Mount Blanc. 190 km på fem dagar och sammanlagt 10.000 höjdmeter. Det var brutalt, men det gick. Och lite så tänker jag om denna helgen.

Jag ser framemot att lära mig (nåja, någorlunda i allafall) längdskidsåkning, lära känna nya människor som älskar sporten och få hänga med Sofie. Rossignol ska ha ett stort tack som sträckte ut en hand och låter mig långa utrustning över helgen och även Utemagasinet som vågar ha med en sådan färsking som mig. Kan man sätta på mig en väst som det står nybörjare på? Det lär bli en cirkus.

Det var punkt 1 av 5 på min lista över vad jag ska utmana mig själv med nästa år. Vad resterande punkter innehåller får ni höra om mer under nästa år. Hej på er!

Dela detta inlägg

Share Button

Du kanske också gillar…

Håll dig uppdaterad med våra senaste inlägg.

Facebook
Instagram
LinkedIn
Youtube