I samarbete med Resia
Dag 1
Det finns stunder då jag stannar upp, tittar mig omkring, och tänker – får jag verkligen vara med om det här? Är detta på riktigt? Igår var en sådan stund. Det var efter att jag hade skrattat åt den äldre läkarens skämtsamma ord om precision medan han med fokuserade ögon tryckte ihop degen på sina dumplings. Hans snälla ögon landade mot mina och jag betraktade honom där han stod med sitt blåa förkläde och gråa tinningar. Han brukade gå hit berättade han under tiden vi stod och arbetade oss igenom förrätten. Det gjorde de alla och svepte med blicken över det stora luftiga rummet med 10 stationer. Vi var 8 personer idag, inklusive mig och Louise, som lagade mat tillsammans och skrattade åt Jasons anekdoter från hans år i världens alla kök. 8 personer som flöt samman och bildade en härlig grupp av människor som alla ville lära sig mer om mat, äta gott och ha en riktigt trevlig torsdag.
Jag och Louise anlände till Manchester runt 10 tiden. Vi tog tåget från flygplatsen och inledde vår vecka med att åka ett skakigt regionaltåg mellan höga nybyggda hus och industriella gamla fabriker som desto närmare vi kom slöt sig tätare omkring oss. Jag tittade fascinerat ut genom fönstret och tänkte att det här skulle nog vara en stad för mig.
Vi checkade in på The Principal Hotel som levererade dunderrum med överraskning på rummet, stor fluffig säng och väldigt serviceminded personal som löste adaptrar åt oss under minuten när jag insåg att jag hade glömt min hemma. Stort plus i kanten! Några minuter senare, efter vi hade druckit upp vår välkomstkaffe i den stora iögonfallande baren slängde vi på oss våra jackor (vilket knappt behövdes då Manchester levererade 18 grader) och hoppade in i taxin.
Ca 20 minuter utanför Manchesters stadskärna, i Didsbury, ligger Food Sorcery som erbjuder matlagningsklasser men även drink och kaffe kurser. Här tas vi emot av Jason, vår kock för dagen och hans charmiga team som genast sätter ett glas bubbel i våra händer. Vi hälsar på resten av gänget snabbt blir våra vänner, trots ålderskillnad och språkbarriärer. Vi flyter liksom samman till en härlig mix av människor som skålar, skrattar och lagar mat tillsammans.
Då Manchester är känt för sitt Chinatown, som är den andra största i England och tredje största i Europa, blev förrätten faktiskt kinesiska dumplings! Jag visste inte detta och blev därför glatt överraskad när ingredienserna började plockas fram. Jag och Louise tittade på varandra och kavlade sedan upp armarna på våra stickade tröjor – det var dags att visa vad Sverige gick för.
Vidare till varmrätten, nu snackar vi, det blev såklart nationalrätten. The mother of England. Vi pratar givetvis om Fish and Chips, men med en något mer städad tillagning. Visst var fisken fortfarande dubbelfriterad med panko och mjöl, och visst stekte vi våra stora fries i rejält med olja. Men det kändes ändå väldigt fräsch alltihopa. Ärtpuren till var gudomlig och vinägrettsåsen var, trots min ovilja till vinäger, väldigt väldigt bra.
Ett glas blev två glas (bubblet kostade bara 25 kr) och vips hade 3 timmar gått. Vi kramades hejdå med våra nyfunna vänner och lovade att komma igen.
Vidare till nästa stopp, ingen vila och ingen ro, det var dags för taxitour med John från Manchester Taxi Tours. Vi hoppade in i vår svarta taxi och fick en välfylld guidning genom Manchesters alla stadsdelar. Ett snabbt stopp för en kaffe vid The Ivy, ett fotostopp vid Bridgewater Canal som förr i tiden användes för att transportera kol och vidare mot hotellet igen för att avsluta med lite coola gränder där man kan hitta små musikklubbar och stökiga pubar.
Dagen avslutades med middag på BISTROTHEQUE som ligger inne i Cultureplex. Där träffade vi upp Hanna från Manchesters PR Byrå för middag. Det stället är något jag verkligen vill rekommendera. Maten var nytänkande, spännande och väldigt smakrik. En mix mellan traditionell brittisk mat och smaker från andra kontinenter. Lokalen kändes väldigt NYC och klientelet var snyggt. Alltså, i stilmässigt. Det kändes väldigt hett alltihopa.
Trillade i säng runt tio, drog på en ansiktsmask och kröp sedan ner i våra stora fluffiga sängar. Om dag ett hade tagit oss med storm, hur skulle resten av veckan bli?
Dag 2
Finns det någonting både jag och Louise uppskattar så är det bra hotellfrukost och tidig uppstigning för att hinna njuta av hotellet lite innan man ger sig av. Vi vaknade runt halv sju och efter ett snabbt träningspass inne på rummet (regnade ute) så gjorde vi oss i ordning och begav oss ner till frukosten. Jag beslöt mig för att ha muffinstest medan Louise högg in på äggröran vilket förövrigt var ruggigt bra.
Framåt tio haffade vi tag i varsitt paraply och vandrade bort mot västra sidan där Rob, vår matguide, väntade på oss inne på Mackie Mayor som är en riktigt trendig matmarknad väl värd ett besök. Det var dags för vår guidade smakvandring genom Manchesters alla restauranger och fik. Vi var mer än redo för detta, trots frukost mindre än 2 timmar tidigare, men är man en foodie så är man. Då finns det alltid plats för mer mat.
Regnet vräkte ner när vi kryssade kors och tvärs genom stan mellan de olika restaurangerna men det gjorde inte så mycket, det regnar en del i Manchester och finns ingen idé att gnälla över det. Så resonerar de flesta här. Och jag tycker det är sunt. Varför gnälla över något man ej kan påverka. Rob, vår guide, var väldigt påläst och man märkte att han hade en stor passion för både mat och dryck. Han lotsade oss vant igenom menyer och smaker vilket uppskattades av hela gruppen. För ja, även här var vi med ett gäng andra britter. Som såklart tyckte det var väldigt spännande med att vi fotade exakt allt vi såg, åt eller drack. Vi skojade om Instagram-generationen och tog oss vidare ut genom regnet, närmare bestämt till Ginger´s Comfort Emporium där vi avslutade turen med att äta en ruskigt god glas. Ni måste hit om ni besöker Manchester. Måste.
Roligast var helt klart när vi stannade till och tog varsin hutt som var kopplat alla bin som man kan se på byggnaded, skyltar osv. Det är Manchesters signum. Där stod vi mitt på gatan i regnet och drog en liten honungsskål. Det kändes så surrealistiskt och jag hojtade högt att detta var världens bästa jobb.
Totalt besökte vi 6 restauranger och turen tog ca 3 timmar. Vill ni boka in en sådan tur så kan ni göra det via exempelvis Resia som tillhandahåller sådana tillägg på resan. Samma sak gäller matlagningskursen och såklart – tågresorna. Jag kommer skriva lite mer om just tågresandet i ett separat inlägg, måste ju få uppleva det först. Testa på ordentligt. I ur och skur.
Nu är klockan snart fyra och vi ska bege oss till tåget som ska ta oss till Liverpool. Nu väntar 2 roliga dagar där innan vi beger oss vidare norrut.
Vi hörs!
