September
September var galen. Jag begravde mig i jobb, träning, fest och djupdök i Stockholms singelliv. För är det någonting jag är väldigt bra på så är det just att vara singel. Rev av månaden med att totalt skjuta ut mig på Summerburst och därefter följde x antal utekvällar där vi mer eller mindre härjade loss. Mitt i alltihopa var vi med 30 tjejer i Dalarna på äventyrsresa (läs mer här), mellan resorna så löpcoachade jag mina företag, jag var på pressresa uppe i Gävle med Agnes och Mackmyra (läs om det här) och även här då jag skrev en artikel om Dalarna. Jag gick på otaliga middagar samt events och åkte sedan till England tillsammans med Louise för 6 dagars reportageresa (läs mer om det här) där vi tågluffade mellan 5 olika städer. Just ja! Jag var i Berlin med Kia-teamet, Mackan och Jens också. Det får vi inte glömma bort. Om jag sov? Knappt. Men det gör inget. Det var en skruvad och knäpp månad. Men jag hade inte velat ändra på någonting den månaden, inte ens efterfesterna där jag och Elin ramlade in i en taxi 07:30. Jag ville känna mig levande och ha jävligt roligt efter vad som hade varit och det var precis det jag hade, dag efter dag.
Oktober
Så blev det oktober och jag sprang mer än någonsin, teamade upp med Guided Heroes och Mattias Reck, jobbade från morgon till kväll, fortsatte att gå ut (ofta), höll event med Hövding (läs här), tränade under jorden med Samsung (läs här)och hade staycation på Amaranten med Louise. Vi var även i Bokenäset med 30 tjejer och jag blev ribb-frälst (läs mer om helgen här). Några dagar senare var jag nere i Malmö och föreläste för lärare om framtidens yrke på Malmö Mässans Sett-dagarna. Jag sov minimalt och allt gick i hundranittio. The cherry on the top var min flytt Kungsholmen till Sundbyberg. Själv. Eller ja, jag och ryssarna som jag hyrde in. Vi var ett bra team. Och trots allt stök, all stress och känslor så hade jag koll på läget och körde på. För det enda jag kunde tänka på var att överleva oktober. Och gjorde jag det så skulle allt bli bra.
November
Oj. Var ska jag börja. November var bra. Väldigt bra. Det var bra på så många sätt. Men för att summera så var det månaden jag beslutade mig att gå ner på halvtid (läs mer om det här) och ge mig själv det efter en kaotisk höst. Jag spontanbokade ett flyg ner till Thailand (läs mer om resan här) där jag mötte upp Lovisa, Viktoria, Karin, Robban och Jessica. Vi tränade två gånger om dagen och när de drog fortsatte jag resan på egen hand. Jag sprang en jädra massa och hängde med mig själv. Var hemma om i en helg där jag kampanjplåtades tillsammans med Louise för Eastpak och gjorde även en kampanjplåtning för Reebok som kommer synas på Stadium i början på året. Gick på Nicoles event. Hängde på Sandhamn med fina vänner, såg Mia skäringen i Göteborg med 10 fantastiska tjejer och medverkade i ett reportage för TV4 gällande träning i sporttopp. Jag dejtade en person. Åt gott. Drack gott. Och det coolaste av allt – jag drog till Israel och sprang Eilat Desert Maraton (läs race report här) som gick överraskande bra. Jag kom 4:a i min Age Group och livet var…pretty damn amazing.
Jag log mot världen och tog tamejfan stora tuggor av livet.
December
Så kom december och jag andades ut. Snart 2020. Jag var med i Musikhjälpen som kan vara ett av de häftigaste grejerna jag har gjort. Jag stod på en crosstrainer inne i buren i 18 timmar och tillsammans så samlade vi in över 185.000 kronor, läs om det här. Jag firade Alexanders nya lägenhet, åkte upp till Sälen med en person som har kommit att betyda väldigt mycket och fick ännu mer feeling för skidåkning. Julen firades nere i Skåne och nu är jag tillbaka i Stockholm igen. Nyår blir väldigt lugnt, precis som jag vill ha det i år. Mitt enda fokus är att vara med människor jag tycker om, äta gott, dricka ett pangvin och vakna upp dagen därpå, fräsch för en löprunda och årets första Friendcationresa. 2020 kickas igång direkt den 1:a januari med jobb och har vi tur så kommer vi gå ut med en ny partner till Friendcation i dagarna vilket kommer betyda att jag och Louise kommer ha ett väldigt hektiskt men roligt år. Och jag kommer upptäcka mer av världen, av mina intressen och det jag vill i livet. 2020 är även året då jag äntligen hittar min lägenhet. The place. Jag är numera tjenis med varenda mäklare i stan. Eller ja nästan, några av dem är komplett dumma i huvudet.
Det har hänt så mycket under detta året. Framförallt med mig. Mitt liv ser annorlunda ut från hur det såg ut i början på året. Men det som står fast är att jag kommer fortsätta driva eget och aldrig någonsin låta någon annan bestämma mitt värde eller inte behandla mig med den respekt som jag förtjänar. Jag har avslutat bekantskaper och men fått desto bättre nya. Världen har upptäckts och jag har utvecklats, gått utanför min comfortzone och pushat mig själv att fortsätta framåt.
Men framförallt så insåg jag är starkare än någonsin och att det blev väldigt bra. Så pass bra att jag tackar årets käftsmäll. Det ledde till något så mycket bättre och jag avslutar 2019 med ett stort leende på läpparna. Tack för det. Tack som fan.
