”Vänta, jag kommer! Säg åt dem att hålla listan en stund till!”
Jag slängde bak träningsväskan med simgrejerna i baksätet, styrde om och körde snabbt hem, ner i garaget och parkerade bilen med bagageluckan full av växter som jag precis hade varit och köpt på Plantagen. Planen var att stanna till vid simhallen på vägen hem från Bromma och köra mitt andra pass som bestod av distanssimning. En plan som jag hade haft hela veckan, en plan som jag hade tänkt på under mitt intervallpass i morse på löpbandet. Men i sista sekund valde jag att vinka hejdå till planen och för första gången på oerhört länge skolka från träningen. Bara en timme innan hade Louise messat och frågat om jag ville med på Sonys event på Trädgården. Deportees skulle spela, solen sken och det luktade sommar. Hela stan vibrerade och plötsligt var det alldeles för varmt att ha skinnjacka på sig.
Så jag körde förbi avfarten till simhallen, svängde av hemåt, parkerade bilen och tog tunnelbanan bort till Skanstull. Till bron, eller rättare sagt, under bron där musiken fyllde hela min själ.
Simningen kan vänta till imorgon. Det är sommar i city och ikväll vill jag leva i hundranitti.
