Jag scrollar igenom Aftonbladet och möts av rubriken ”Ilskan mot dålig kvinnosyn i ”Paradise hotel”: ”Chockad och förnedrad”. Jag blir inte ens förvånad och klickar mig in för att läsa vad nötterna nu har hittat på. Mcuze frågar Nicole vad han kan swisha för ett ligg och Joshua pratar om Sara som om hon vore en produkt.
Nej, jag är inte förvånad.
Det jag däremot reagerar över är hur tröstad Mcuze blir efter sin kommentar. Hur han istället för att ta sin osmakliga fyllekommentar som en man, säckar ihop och börjar tjura som en treåring. Och där sitter de, tjejerna, och klappar honom på axeln och tröstar honom ”det är luuugnt Markus”.
Jag reagerar över hur jävla storsinta vi många gånger är, även om det i det här fallet tyvärr inte handlar om storsinthet och att de står över sånt skitsnack utan att de helt enkelt inte vet bättre just där och då. Att hör man tillräckligt med kommentarer som ständigt är på gränsen så vänjer man sig. Det är så det är. Eller? För nu i efterhand så reagerar bland annat Nicole.
– Där i stunden tänkte jag mest ”Men gud, nu får inte han bli ledsen”. Men nu när jag ser det på tv tänker jag att ”hur kan jag vara så förlåtande, vad fan Nicole!”. Det blev mer som att han blev ledsen för att han sa det än att det var jag som skulle bli ledsen. Det slutade ju med att det blev han det blev synd om.
Det är inte synd om män som beter sig illa. Det är det aldrig. Och jag är så jävla trött män som gråter ut i media eller beter sig som offer när de har blivit påkomna med fingrarna i kakburken.
Det är inte så roligt längre när ett beteende uppmärksammas. Då blir det väldigt jobbigt. Och då män tyvärr inte riktigt har behövt ta ansvar för sina handlingar förut utan haft någon som har ursäktat dem eller fått sitt beteende kommenterat ”det är så pojkar gör” så har de inte lärt sig hantera konsekvenserna.
Skärp er för helvete.
Och en sista grej,
” De är ju inte män direkt, de är pojkar så de har väl alltid något att lära sig. Så det kanske är bra att de får se sig själva och hur de agerar och framstår.
De är 25 år. De är allt annat än pojkar. Sluta ursäkta någons ålder och kräv ett moget beteende. Det är på allas ansvar, inte bara oss tjejer/kvinnor. Men jag hoppas, jag hoppas verkligen, att vi fortsätter sätta ner foten. Jag hoppas vi ryter ifrån högre. Och jag hoppas att vi fortsätter att uppmuntra varandra att göra det. Ordentligt. För det är när vi gör det som förändring sker, glöm inte det.
