Vi kunde inte fira nyår med Niklas och Melle på grund av antal och beslut att hålla gruppen tights. Vi är alla införstådda med situationen och även om det sved i hjärtat så visste vi att nyår är bara nyår och det som spelar roll är att vi träffas, oavsett hur och när. Så vi bokade in en middag vi 4 igår hemma hos oss. L stod för maten, jag för vinet och Niklas och Melle för det fantastiska sällskapet.
På menyn stod pasta carbonara med hårt stekt guancialefläsk. Till det dracks Maggio och till efterätt åt vi salted karamell glass med choklad. Det spelades jazz som med jämna mellanrum överröstades av Niklas härliga stämma när han hittade något att fotografera. ”Helt fantastiskt!” klick klick klick.Jag och Melle satt vid bordet, lyssnandes på hur det skramlade i köket och pratade om livet i stort. Då och då smög jag bort till köket, upp bakom L och nafsade honom i nacken. Luktade på honom. La armarna om honom. Älskling, det finns ingen som du.
Jag älskar sådana kvällar och jag älskar Niklas och Melle. Vi älskar dem. De är som en extrafamilj och vi har så oerhört roligt i varandras sällskap.
Jag ser framemot ännu ett år i varandras sällskap, alla äventyr och rödvinskvällar som alltid slutar med lite för mycket av det goda. Allt skratt, skvallerkvällar och modesnack samtidigt som vi testar varandras högklackade skor.
Jag älskar tisdagar som dessa.
