Först och främst – vad fan är det som händer i Göteborg?! Det tog mig en timme att ens komma in i stan och då är den inte ens stor (ursäkta alla Göteborgare) och sen flippade gpsen ut fullkomligt av alla vägarbeten så jag snurrade omkring bland industriområden, enkelriktade vägar och provisoriska vägar jämsides med motorvägen. När jag väl kom fram till centralen och skulle lämna min hyrbil så var jag helt apatisk, det enda som snurrade i skallen på mig var den monotona rösten som sa ”sväng höger, sväng vänster, fortsätt rakt fram” och bärgningssnack. För ja, som ni förstår så är jag ute på en liten bärgnings-tour där jag besöker olika stationer. Så idag startade jag 06:30 från Stockholm och körde sedan 3 stationsbesök via Jönköping och nu, tolv timmar senare ligger jag här i sängen på Pigalle och mutar mig själv med en riktig gó-middag för att orka jobba ikväll. De kommande dagarna kommer SOS International hålla utbildningar för samtliga stationer tillsammans med två andra företag och dessa projekt är lite av mina bebisar. Jag har under året drivit ett par tillsammans med bland annat Tesla och nu kör vi på nytt, men med ett nytt tema då branschen ständigt växer, förändras och det gäller att hålla sig uppdaterad vad som händer. Digitaliseringen på marknaden är verkligen på framfart och kravet höjs för varje år. Det är otroligt spännande men samtidigt väldigt krävande då det fortfarande efter 2 år är områden som är helt nya för mig. Och det tar energi. Så därav min lilla jobb-session senare ikväll vilket vanligtvis inte är något jag gör efter en lång dag redan.
Fan, jag märker på mig själv att jag är lite stingslig idag. Hela dagen har gått i ett och när man är i sin ”roll” och har man agenda med dagen samt hänger med bärgare som faktiskt är jäkligt roliga och som för det mesta tycker att det är roligt och spännande med en tjej som jobbar med dem på det sättet så glömmer man liksom av hur man egentligen mår. Men jag märkte det nu när jag kom fram till hotellet och la mig ner på sängen och svarade på lite mail från bland annat ett företag som ville ha med mig på en inspelning nästa år. Kraven och ersättningen var skrattretande och det tog 1 sekund för mig att tända till. Strax därpå får jag ytterligare ett mail från ett annat företag som gång på gång vill ha gratisreklam och som inte ens bemödar sig att stava rätt på mitt namn och dessutom mailar från en förskriven mall där vissa ord är utbytta till ”xx”. Sen bara malde det på med en tröttsam kommentar av en följare som valde att missuppfatta en sak med vilje då jag vet att denna personen är rätt smart egentligen. I messenger-inkorgen ligger en förfrågan från en gammal bekant som har hört av sig och bett mig skriva ett träningsschema ”helst gärna innan torsdag” och jag känner bara att nej för helvete, nu får det vara nog. Så det blev ett gäng korta, men väldigt tydliga svar till alla där jag bet ifrån. Vilket jag vanligtvis inte har några problem med alls, men ni vet när man börjar ett skarpt svar och man direkt känner att fan det gäller att tygla sig är för annars kommer jag få ett raseriutbrott efter 4 meningar. Den känslan hade jag. Den där bubblande irritationen, den där lilla bitska djävulen som pockar på uppmärksamhet, ni vet – den där känslan att folk egentligen är idioter hela bunten. Precis så känns det nu och det är bara att embracea och låta det bubbla då jag vet vad det är som skaver egentligen. Jag vet att det kommer gå över tills imorgon och det bästa för mig är att bara låta den griniga kärringen inom mig få ranta på saker och ting i det tysta. Ni ska bara veta hur många mail jag har skrivit till mig själv där jag har spytt ut allt. Sen har jag mailat dem till mig själv, öppnat dem, läst, frågat mig själv om det var något mer som behövde tilläggas och därefter raderat dem.
I många fall kan det faktiskt vara lite skönt att vara lite irriterad. Det eldar på mig något fruktansvärt och jag minns speciellt en gång när jag skrev om ett helt avtal medan det kokade och pyrde inom mig. Ett avtal som gick igenom och i efterhand har tagits upp som ett exempel flera gånger. På ett positivt sätt. I efterhand, just där och då så var är det aldrig positivt att bli totalt överkörd. Av mig.
Jag vet inte var jag ville komma med all denna text. Men det känns lite bättre nu. Dags för mig att bege mig upp till restaurangen och få i mig lite mat. Sen ska denna griniga gamla haggan låsa in sig på rummet igen. Hej!
