Det skrivs väldigt mycket om Influencers ansvar, smygreklam och sättet att jobba på. Vilket är bra. Jag tycker det är bra att tydliga riktlinjer sätts, lagar uppmärksammas och allt fler blir medvetna om hur man ska jobba inom branschen. Alla kan göra fel, det är fortfarande en relativt ny branch, men det blir betydligt lättare att göra rätt om information finns att tillgå och fler sköter sig. Det ökar seriositeten, för det är, vad än folk fortfarande säger, ett jobb.
Men det är inte kraven på oss som jobbar på ”denna sidan” som jag vill ta upp i detta inlägget. Det är är beställarens. För jag kan bli lite trött på den ensidiga kritiken. Och framförallt – den (fortfarande) nedsättande tonen som man många gånger möts av när man säger vad man sysslar med.
It takes two to tango.
Företagen måste skärpa sig. Många av dem har fattat grejen och förstår att den pengapåsen som en gång köpte reklamen under prime time innan Idol på fredagskvällarna nu har flyttats till Sociala Medier. Många företag inser värdet av att samarbeta med en profil med ett starkt varumärke istället för att annonsera i en tidning som dagen efter ligger och skräpar under ett säte på tunnelbanan. Här får de istället en riktad marknadsföring direkt till målgruppen av en trovärdig (nåja, det finns vissa undantag) dedikerad profil där livslängden för själva samarbetet är längre än en annons i tidningen. Vi får heller inte glömma att de får en kundtjänstservice på köpet. I alla mina samarbeten har jag fått agera kundtjänst. Jag får (minst) mellan 80-100 meddelande om det jag lägger upp. Det kan vara alltifrån storlek, frågor om kvalité, om företaget, om prissättning etc etc. Detta svarar jag på och får många gånger till svar att det är enklare, snabbare och säkrare att fråga mig än företaget direkt.
Så vad menar jag med när jag skriver att företagen måste skärpa sig? Det jag menar är att företagen måste börja utbilda sina anställda och beslutsfattare i hur integration och kontakt mellan beställare och utförare ska se ut och etableras. De måste sluta sätta praktikanter eller personer med noll kunskap om vad sociala medier är – för det blir bara så fel. Sen måste företagen, framförallt, börja betala för det jobb de kräver av utföraren.
Låt mig statuera några riktigt dåliga exempel:
1. Jag börjar med hur vissa av dessa företagen tar kontakt. Det korrekta sättet är att maila. Det är så man gör i en professionell arbetsrelation. Man kontaktar inte någon via Dm:s på Instagram. Speciellt inte när man har sin email skriven i sin IG-profil. Hittar man ändå inte personens mail som man försöker få tag på, då kan man skicka ett kort meddelande via DM:s på IG där man skriver något i stil med ”Hej! Jag heter XX och jobbar på XX. Jag skulle vilja komma i kontakt med dig, kan du skicka mig din email alt telefonr. Tack. MVH/ XX.
Det är så tröttsamt att få dessa massmeddelanden där ens namn antingen är felstavat, fel eller där ens instagram namn står och det är uppenbart att personen ifråga har klipp och klistrat ett käckt ”Vi älskar ditt flöde..” meddelande.
Sist men inte minst när vi pratar om själva kontakt-biten. Research! Att bli kontaktad av företag som inte alls står i linje med det man kommunicerar eller står för är så oerhört oproffsigt. De har inte brytt sig som att kolla upp profilen och har då redan där misslyckats.
2. Här kommer vi till den punkten som många kanske tycker är jobbigt. Att ta betalt. Och framförallt – att sätta ett värde på sig själv och sitt arbete. Om man ens kommer dit, för många av dessa företagen vill inte ens erbjuda någon ersättning så en förhandling är bara att glömma. Ursäkter som ”vi har ingen budget för samarbeten”, ”vi betalar i produkter då dessa är värda X kr”, ”låt oss testa ett test-samarbete först innan vi ger betalt” eller den absolut bästa ”du får 50% rabatt om du köper vår produkt och lägger upp 2 inlägg om denna där du ger 20% rabatt till dina följare”.
Vänta nu lite här, så ni vill alltså att jag ska BETALA för att marknadsföra ert företag?
Låt det sjunka in.
Så här är det. Företag ska betala för de tjänster de vill att någon annan ska göra åt dem. Vad ska jag göra med 4 tavlor i betalning? Betalar det mina räkningar? Inte direkt. Har det tagit 4-5 timmar av min tid att göra jobbet åt ett företag? Ja. Vill jag lägga 4-5 timmar av min tid utan att få något för det? Nej. Samma sak gäller skälig ersättning. För några veckor sedan blev jag erbjuden att hålla ett event samt blogga om det för 3000 kr. Det är ca 1500 kr efter skatt. 4 timmars närvaro plus 2 timmar redigering + text samt 1 timmes förberedande arbete. Det är 7 timmars arbete för ett arvode jag helt ärligt talat tycker är skrattretande. Men så var detta från ett företag som började sitt mail med ”Det hade varit så roligt om du kom och höll en liten härlig presentation och var värd, du har väl massor av tid nu?”
Ja. Självklart. Jag tog tjänstledigt för att jobba gratis åt ett företag som i princip hånar ens arbete man lägger ner.
Sen ska jag inte sitta här på mina höga hästar och bete mig som någon allsmäktig business-guru. Det är det sista jag är och jag har gjort några tabbar på vägen. Jag har dock lärt mig av varenda en, och vissa av dem har visat sig vara ”bra” tabbar i slutändan då det exempelvis har lett till större samarbeten och relationer som har gett nya kontakter som i sin tur har lett till andra jobb etc etc.
Vad jag har lärt mig av dessa tabbar är the power av ett NEJ. Det tar emot många gånger att tacka nej till samarbeten som antingen har kommit med ett skambud eller inget alls. Speciellt när man ser en annan profil göra dessa samarbeten, ofta vet man dock att vissa av dem gör dessa samarbeten gratis eller för en ej skälig summa och då tycker jag mest synd om dem men även synd om branschen, för den kommer inte framåt av detta. Men ett nej ger 8 fall av 10 ett återkommande mail längre fram med ett nytt förslag eller ett bättre förslag av ett annat företag/kontakt. Sen finns det såklart alltid åsikter om ”fantasi-summor” och missnöje kring varför vi ska ha betalt när vi ”kränger” på och ökar konsumtion. Det är en annan diskussion och faktiskt inget jag tycker är relevant då valet alltid är ens egna.
Men det viktigaste med vad ett nej ger mig är inte fler samarbeten. Nej, för tro mig, jag gör inte ens hälften av så många samarbeten jag blir erbjuden, jag gör bara de jag tycker är riktigt roliga och som ger mig och framförallt er något. De som känns bra i magen och hjärtat och som stärker mig som varumärke.
Det viktigaste med ett nej är känslan av att stå på sig själv och inse sitt egna värde.
