Skrev om min yogi-upplevelse igår på Instagram och tänkte kopiera in texten här med då jag tycker den är väldigt passande för min känsla som jag har här borta.
”Jag är ingen Yogi. Och nej, inga kommentarer om att man aldrig ska blockera sina tankar på det viset. Jag är ingen yogi. Punkt. Och ska jag vara riktigt ärlig så har jag testat och försökt yogilifestyle fler gånger än många av er har sagt ”jag börjar på måndag.” Med samma resultat: ointresse. Med det sagt så betyder det inte att jag inte uppskattar de få sekunderna när det faktiskt klickar och att befinna mig på mattan när jag väl prioriterar det. Som nu. Idag. På en solig uteplats i Spanien. Med fåglar som kvittrar, vatten som porlar och varma brisar som smeker min pulserande kropp. Jag är ingen yogi. Och det är helt okej. Men vad jag däremot är, efter år av besvikelse att vara något jag inte kan leva upp till, det är att jag är harmonisk till att inte vara just det. Jag är ingen yogi, men det går lika bra ändå.”
Jag är tillfreds med att inte vara tillfreds med yogan. Tänk att något så enkelt som denna mening kan vara så laddat som det har varit för mig en tid tillbaka. Jag minns hur jag köpte klippkort på pilatescenter vid Odenplan och verkligen gick ”all -in” i den träningen. Jag yogade, gick på barre och körde pilates vecka efter vecka trots att jag hade en gnagande irritation inom mig som bara växte efter avslutat pass.
Min kropp var hungrig på mer rörelse, jag var inte stimulerad och jag hittade inte flowet. Jag försökte intala mig själv att detta är grymt för mig och att det är såhär man ska träna.
För alla andra gjorde ju det.
Därför är det så skönt att få landat i att yoga inte är min grej och vara okej med det. Jag var lite nervös när jag tackade ja till resan, för det första jag tänkte på var: Yoga every damn day? Kan jag som inte är en yogi åka på sånt här?
Men sedan tänkte jag på min nya inställning som liksom har öppnat upp på så sätt att jag:
- Inte känner mig stressad när jag väl yogar. Det blir som det blir och ser ut som att jag har spasmer med krokiga stela kroppsdelar.
- Jag pressar mig inte att göra övningar som jag inte känner mig bekväm med, då lägger jag mig istället i barnets position (som en liten boll) och vilar tills nästa övning.
- Jag ser humorn i mina fatala inkompetens. Och skrattar högt åt det.
Dessa tre punkter har för mig dessa dagar betytt att jag faktiskt har njutit några få, men ack så betydelsefulla, minuter när jag väl har ”nailat” en position. Och det för mig är ganska stort. Och jag inser att det inte är så hemskt ändå, när man står där som jag skrev ovan, på en solig uteplats i Spanien och mår väldigt väldigt bra. Vilket leder till svaret på min fråga att ja, jag som inte är en yogi kan definitivt åka på en sådan resa.
En annan insikt som först mer var en besvikelse över att jag hade misslyckats så grovt var min vegansatsning. Såhär är det, jag skulle vilja skriva till er att det går så bra med veganveckan och att det är lika lätt som mina köttfria veckor har varit. Men det vore att ljuga och ge sken av en perfektionism som inte är i linje med vem jag är. Det är skitsvårt och jag är inte tillräckligt motiverad. För att vara vegan är inget som tilltalar mig att vara resten av livet, därför finner jag det också väldigt svårt. Så hur går det då? Köttet är ju plättlätt, det har jag inte rört och är heller inte sugen på. Osten har jag inte rört och visst har det varit lite kämpigt, men det har gått. Jag har däremot fått rucka lite på fisksituationen då vi har 4 alternativa maträtter att välja mellan både för lunch och middag och vissa gånger har det helt enkelt inte funnits alternativ utan fisk. Så ja, någon gång har jag valt fiskrätt till varmrätt, jag menar det är inte meningen jag ska äta luft, jag tränar och är aktiv – vill ju inte avlida här nere. I vissa maträtter har det funnits mjölk och det har jag helt enkelt fått ta. Men det är väldigt lite och jag har tagit aktiva val som att skippa såser och topping. Jag har även valt sallader med frukt till förrätt eller hummus med grönsaksstavar. Gällande efterrätterna så väljer jag bort dem och tar endast färsk frukt. Vid frukosten äter jag enbart frukt eller granola/nötter med mandelmjölk. Dock tog jag en liten bit omelett igår då jag var sjukt hungrig efter löpningen. Och vet ni, det gör fan ingenting.
Så nej, 100% veganskt är det inte på denna resan och jag är okej med det. Igår var jag rätt besviken på mig själv, men nu har jag landat (i även detta) att så länge jag försöker och gör val utifrån min hälsa och ändå är medveten vad jag äter så är det bra. Det positiva denna veckan dock är att jag har fått i mig minimalt med socker. Igår åt jag en sked chokladmousse, men det är allt. Och det känns riktigt bra för en sockertorsk som mig. Men jag fortsätter kriga, veckan är inte slut än.
Summan av kardemumma är alltså att jag mår väldigt bra i kroppen av att vara köttfri, dragit ner på mejerierna ännu mer än innan, de är nästintill obefintliga och äta mer grönsaker, frukt och ”rent”. Det känns bra. Så nu är egentligen
I frågan om jag kommer fortsätta med projekt köttfritt som nu egentligen är avslutat så är svaret: Ja med en 80/20 fördelning.
Jag kommer inte äta kött, såvida jag inte befinner mig på en Michelinkrog och blir serverad ordentligt kött, då kan jag eventuellt tänka mig att äta det. Jag kommer även fortsätta med att hålla nere mejerierna så mycket det bara går och verkligen försöka att köra så cleant så möjligt. Vad kallar man det? Flexitarian? Stockholmsvegetarian? Äh, jag vet inte. Behöver man ens kalla det för något? Jag äter det jag mår bra av och det jag vill. Är jag bortbjuden och det serveras en magisk ostbricka, ja men då kommer jag ta en liten ostfan. Men finns valet mellan en fruktsallad med eller utan grekisk youghurt så kommer jag välja utan. Aktiva val för mitt välmående. Men inget fängelse. Jag älskar mat och dryck alldeles för mycket för det.
Det är lite som med yogan har jag kommit fram till. Iden och bilden av det är tilltalande, men i praktiken så är både veganism och yogilifestyle alladeles för tråkigt. Så jag plockar delar av det, kränker några hängivna människor på vägen och fortsätter forma min livsstil exakt som jag vill ha den.
