Eller ja, inget är klart fören jag har nycklarna i min hand ( realist javisst! ) men om allt går som det ska så bor jag i en superfräsch tvåa i februari! Jag blir kvar i Sumpan vilket jag är jävligt glad över. Är så tacksam över att Hanna hyrde ut sin lägenhet till mig på Vegagatan så jag fick landa och samla ihop mig själv. Speciellt då det var så jag verkligen upptäckte Sundbyberg och insåg – det är ju här det händer! Här ska jag bo!
Det gick dock fort. Planen var inte alls att flytta redan nu men ibland måste man handla fort och det var det jag gjorde. Det gick ungefär till såhär: Budade på en lägenhet, förlorar budgivningen på morgonen, surar i en halv dag, ser en ännu bättre lägenhet under eftermiddagen som precis lagts ut varpå jag hetsar mäklaren som visar den för mig en timme senare. Jag lägger ett bud. Förhandling sker under kvällen. Det tar knappt 3 timmar sen får jag ett sms av Gabriel där det står ”Vi har en deal!”. Somnar och vaknar med en känsla av att det är någonting jag måste göra. Just ja! Jag ska ju köpa lägenhet varpå jag tar tuben bort till Odenplan där jag skriver på.
Så nu sitter jag här med flytt om en månad och en jädra massa att ordna. Jag måste i princip köpa allt då jag knappt tog med mig något från förra lägenheten. Det viktigaste var Andreas Engesvik-soffan och Eames-stolarna vilket jag fick med mig. Men matbord, skänk till köket, tavlor, säng och tvättmaskin måste införskaffas. Dessutom måste jag platsbygga garderober. Blir inredning 2.0 framöver.
Kan man sälja en lever?
Detta kommer bli dyrt.
MEN HELVETEEEEE VAD SMUTT ÄNDÅ! Jag är så glad. Känslan av att driva eget, få igenom ett lån (vilket inte är det lättaste om man är egen företagare) och köpa sitt egna ställe. Visst har jag ägt lägenheter tidigare i Stockholm. Det är inte första gången jag köper. Men denna känns betydligt mer än mina andra köp och jag är så satans glad. Men framförallt så är själen lugn. Ångesten över att inte ha en fast punkt lättade direkt.
2020 va, vilket jävla pangår.
