JAAAA! DÄR SATT DEN!
Jag grät av lycka, stolthet och smärta den sista kilometern. Fick crawla hälften utan simbrillor och cykla sittandes efter 40 km då min nacke (den är fortfarande inte ok efter olyckan) inte pallade tempoposition. Bittert när man satt på en supercykel. Vågade tyvärr inte trycka på i varken cykel eller löpningen trots bra grundform. Att ha konstant ont i ca 12 timmar är inget jag är stolt över. Jag rek inte göra ett av världens jobbigaste lopp under de förutsättningarna och 4 veckor efter en sådan olycka. Men det här är viktigt för mig och jag är en dåre som bara ville ha en prestigelös målgång. 3.8 km simning, 182 km cykling och 42 km löpning. Tack alla som har hejjar på mig. Älskar er. Älskar Kalmar. Älskar IRONMAN. Men framförallt älskar jag mig själv. ♡
En utförlig racereport kommer. Nu ska jag äta syltkakor. Puss!
