Därför vill jag inte bara höra om dessa solskenshistorier, jag vill ju höra om när det går åt helvete med. Jag vill höra om den kniviga början, tankarna som snurrar så fort att man nästan tappar kundkorgen på ICA för att insikten över vad man håller på att göra väller över en så starkt. Jag vill höra med och motgångarna under resans gång. Det har inget att göra med att jag vill gotta mig i någons olycka, tvärtom, människor som vågar dela med sig när det inte går så bra, att det finns hinder eller att de likt mig funderar sig sömnlösa över stort och smått ger mig styrka att också våga.
Men allt det kommer liksom..senare. När personen har lyckats. DÅ delar man med sig om hur det bara var att ta beslutet och visst, var det jobbigt och det är ingen dans på rosor. Men majoriteten av dessa personer som delar med sig av sina framgångar är ju just det, framgångsrika. Och då är den tuffa tiden lite förbi även om jag är väl medveten om att under ytan, bakom kulisserna så är det jävligt hårt slit. Och det är detta lite jag saknar. Givetvis förstår jag att man inte kan dela allt, speciellt om man exempelvis är mitt uppe i en investeringsrunda eller ska släppa en ny produkt. Det säger sig själv.
Men det är så jädra mycket som snurrar när man tar ett beslut som man inte riktigt vet hur framtiden kommer påverkas. Bara det att släppa en hög lön för att leva på hopsparade pengar och uppdrag som tidigare var en härlig extrapeng men nu man helt ska förlita sig på är en grej som många oroar sig för men inte riktigt pratar om. För ja, pengar är viktigt. Jag har jobbat hårt för att skapa mig den levnadsstandarden jag har idag och jag ska vara helt ärlig med er, det tar emot att behöva dra in på restaurangbesök, att kunna shoppa när jag vill och hur jag vill samt kunna åka på spontanresor. Jag har aldrig hymlat med att jag tycker att man ska unna sig prick hur mycket man vill när det kommer till sina egna pengar. Kör bara, brassa på! Tjänar man sina egna pengar så har man även full rätt att spendera dem på exakt vad man vill.
Det känns som att alla dessa funderingar, uppförsbackar och perioder där man det rent ut sagt går åt helvete inte talas om efter de har retts ut. Lite samma känsla som när folk inte berättar att de exempelvis ska tävla, för om det går dåligt så behöver de inte hantera det. Men sen om det går bra – ja då jädrar, då skrivs det en bok om det.
Nu raljerar jag på rätt friskt, det hoppas jag att ni kan utläsa mellan raderna, men jag tror att de flesta av er förstår vad jag menar, sen finns det alltid en del som inte vill förstå och det är en annan femma.
Så nej, det är inte ”bara” att ta beslutet och göra det. Att ta beslutet må hända är det lätta, men det är processen innan och vad som händer efter bollen är i rullning som är det som jag önskar fler delade med sig av. Jag skulle vilja läsa mer om när problem stöts på i real-tid, inte efteråt när de är färgade av framgången. Det är därför jag älskar vår messenger-tråd med tjejerna som var med på nätverksfrukosten som Sandy i Friendcation-gruppen drog ihop. Bara en sådan enkel fråga som att ta ut administrationsavgift på fakturor, vem tänker på det? Ja, tydligen var jag inte den enda – utan varenda tjej i gruppen förutom personen som ställde frågan hade en fundering kring det.
Jag är en person som läser på så fort jag inte kan något och är väldigt öppen med när det är något jag inte förstår, det är ingen svaghet, det är en styrka. Det finns en väldigt bra funktion på datorn/mobilen som heter google, den öppnar jag upp minst 15 gånger om dagen och googlar saker jag behöver veta. Det är en styrka att känna att man inte är helt tappad och faktiskt klarar av att ta reda på information själv. Men ibland blir det rätt ensamt, speciellt när det alla runt omkring en verkar vara födda företagsledare, entreprenörer och skapar möjligheter där de springer fort, jobbar hårt och käckt ”ser möjligheter varenda dag!”
Dessa personer behövs, missförstå mig inte, men jag skulle vilja veta mer när det enda som känns möjligt just den dagen är att lyckas brygga kaffe.
