Ska jag berätta en grej för er? Jag längtar tills höstens alla svettiga styrketräningspass. Till cirkelfysen. Till maxlyft, spontana pass på Barrys och förhoppningsvis PT-pass. Missförstå mig rätt, jag kommer aldrig sluta med triathlon, men jag behöver dessa höstpauser alt längre pauser för att hålla motivationen vid liv och även ge min kropp annan typ av träning. Jag behöver stärka, forma och bygga upp min kropp igen för att den ska orka och ja, helt ärligt, för att jag vill känna mig stark och sexig igen. Jag känner mig som allra sexigast när jag känner mig stark, fast och muskulös. Det är inte riktigt fallet just nu, men jag har i princip tappat all min råstyrka, mina muskler och former.
Tights (klicka här!), linne (klicka här), sporttopp (klicka här), skor favoriter (klicka här!)
Jag tränar inte för att se ut på ett visst sätt i kroppen eller väga en specifik siffra, det handlar inte om det. Men jag är mån om hur jag känner mig i min kropp och när säsongen är över, tävlingarna är klara och prestationsträningen är avslutad. Ja, då lutar jag mig lite tillbaka och fokuserar på annat. Och när jag gör det, då ökar jag mitt välbefinnande för jag gör exakt det jag känner för. Jag vill kunna hårdträna enligt ett schema, pressa tider och utmana mitt psyke likväl som jag vill köra ett benpass i två timmar tills min rumpa håller på att trilla av. Eller klättra i berg, springa i fjäll eller köra cirkelpass med vänner. Allt detta gör mig till den jag är.
Hösten, jag är snart redo för dig. Min kropp är redo att bli vass på frivändningar och sumolyft igen. Men framförallt är den redo att bygga upp styrkan och bli bra i höften igen som inte riktigt mår som den ska.
