Kom precis in från lunchlöp runt Brunnsviken med Oya. Vi körde 5 km lugn trail tillsammans innan jag vek av och fortsatte själv. Växlade upp och körde 4 x 1 km tröskel och därefter 1 km tävlingsfart. Kroppen kändes fräsch trots 95 kg i marklyft igår och dåligt med sömn inatt.
Och det är fan imponerande hur kroppen levererar ändå. Hur den trots x antal veckor av misshandel i form av dålig sömn, fest, träning, stress, kasst näringsintag har levererat. Har levt som om jag vore tjugo igen, minus träningen då. För inte fan tränade jag när jag var tjugo, visste knappt hur man stavade till träning.
Men, så här är det förstår ni, det är det som är det fina med att träna smart. Med att må bra i sin kropp och träning. Att den ställer upp när man själv inte mår så jädra bra. Då står den där som en stadig jävla ek när det svajar som mest. Och levererar som sagt när man ber om det. För det är så den är, en riktig kompis.
Det var det, nu ska jag äta upp min blåbärskvarg och träna ben med Viktoria.
Hej!
