Tog på mig det luftigaste jag ägde igår och åkte in till stan med Calle för att besöka Apoteket och Synsam. Det var 34 grader varmt och kaos med folk. Jag kände direkt ett starkt obehag när jag steg ur bilen och gick därefter med klappande hjärta gågatan ner med Calles arm runt min. Väl inne på Synsam lättades stämningen upp när C började testa alla fula solglasögon som fanns i hopp om att få mig att skratta. Det funkade. Vi hade riktigt roligt där inne, en speedad stockholmare och en invalid med okontrollerat dreggel pga dysfunktionellt skratt. Kan bara bli succé.
Vi tog ut svängarna så pass mycket att vi tog en glass på torget innan vi åkte hem igen. Just där och då kunde jag bara tänka på nästa vecka, om allt jag kanske skulle kunna göra trots allt. Jag var hoppfull och redo att sätta igång maskineriet igen.
Väl hemma märkte jag hur rörelserna blev långsamma, talet slöare och hur min mammas röst skar in som en slagborr i hjärnan på mig. Somnade sittandes medan det var full aktivitet runt mig och vaknade lagom till att min syster med familj anlände då vi skulle ha familjemiddag.
Kvällen vad mysig men en kamp rakt igenom. Jag var helt förstörd framåt åtta och orkade inte ens svara på en enkel fråga som ställdes. Och det fortsatte såklart under nattens gång då jag fick sota ordentligt för min aktivitet under dagen. Låg och stirrade upp i taket tills klockan slog 02 och lyckades sedan somna för att några timmar senare vakna av magsmärtor. Tog en tablett och somnade om till tio. Och här ligger jag nu, Calle har åkt in till apoteket för att hämta ut tabletter för min mage och jag vilar ute på altanen.
Jag hoppas må bättre om någon timme för att orka åka bort och ta en glass med Madde och Daniel som är nere på semester i Ystad. Jag måste få komma iväg åtminstonde någon timme, blir galen av att bara vara hemma och inte göra något. Det är mentalt påfrestande och jag märker hur låg jag blir av att känna mig som ett kolli.
Vill bara att ni ska veta att jag läser varenda kommentar ni lämnar här. Om och om igen. Har ej orkar svara på alla. Men jag ser dem och varenda ord går rakt in i mig. Sluta aldrig. Ni ger sån fantastisk pepp. ♡
