Min helg började med att jag checkade ut vid lunchtid, sprang 20 km och begav mig därefter till Nyko för sen lunch med ett par vänner. Lunch blev till lång-bubbel-sittning, vidare till Brillo och vips så var klockan 1730 och jag fick sprinta hem för att preppa middag som skulle börja 19.00. Ja, det blev lite tight där. Men jag hann! Och när Felicia, Felicia, Elin och Alexander kom stod tryffelpastan och gottade sig i kastrullen. Jag gillar att servera direkt ur kastrullen. Känns väldigt hemma hos italienskt.
Vid elva plockade Sandra och Max upp mig och vi körde ut till Stavsnäs för att ta färjan ut till Sandhamn tillsammans med Jonte och Mathilda. På kajen stod Louise och vinkade in oss när vi steg av Tärnan och tillsammans gick vi i samlad trupp upp mot Seglarstan där Alexander och Louise lilla hus ligger, det lilla med väldigt många sovplatser. Där midsommar har spenderats och andra sommarhelger som har fyllts med bad från klipporna och sena kvällar på Seglarn. Märks det att jag älskar Sandhamn?
Dagen fortsatte med korvgrillning (hur mycket älskar jag korv? Mycket!) på dansberget där Micke och Erica samt ett par andra anslöt. Det dracks kaffe/amaretto och huttrades i kylan. Eller ja, inte jag då. Jag hade katten på mig. Den klarar allt. Finns här.
Kvällen fortsatte i soffan. Ni vet när man hänger, tar ett glas rött, snackar skit och bara är. Det är kravlöst och väldigt väldigt lättsamt. Ostbricka dukas fram, någon ligger och scrollar telefonen medan någon annan berättar en anekdot från förr. Det finnd inga måsten. Inga krav. Man bara är.
Framåt sju serverades förrätten som bestod av rostad pumpasoppa. Middagen fortsatte sedan med vilt, rödpang och efterätt med kaffe/avec. Ja men ni hör ju, gick absolut ingen nöd på oss.
Vi alla befann oss just där och då. Det var fint. Jag kände det så starkt, att det inte fanns någon annanstans jag skulle vilja befinna mig än här. Och det är en känsla jag högaktar.
Vaknade först av alla runt halv sju, tassade ut och la mig i soffan. Sen låg jag där och lyssnade på musik tills Louise vaknade. Vi städade undan efter kvällens middag och plockade fram frukost åt resten av gänget som började droppa in i köket en efter en. Solen hade börjat titta fram och vi bestämde oss för att gå en promenad runt ön innan vi tog färjan tillbaka in till stan.
Jag kom hem, slängde in väskan och vände sedan i dörren för att åka till Söder och Nytorget 6 där ett bord väntade på mig. Åt kalvköttbullar, berättade om min helg och tog sedan en långpromenad runt söder för att slutligen landa i en soffa med fruktsallad, glass och El Camino.
Tack för ännu en bra helg.
Jag är rik på vänner, upplevelser och känslor.
Det är fint.
