Ni önskade ett inlägg där jag beskrev min stil och här kommer det, men jag la till lite andra punkter som jag tyckte var nödvändiga att skriva om. Man kan aldrig få för mycket tankeställare. Here it goes!
Kläder har alltid varit ett intresse även om det har gått väldigt mycket i perioder. När jag var runt 17/18 år och bloggade (jajamän, hade en relativ stor blogg i Ystad på den tiden) så var jag väldigt klädintresserad och la upp dagens outfits. Sen om dem idag var så snygga är en annan femma. Hittade en mapp på min gamla dator hemma hos mina föräldrar med outfits och mina ögon blödde bokstavligt talat. Tur att stilkänslan blir bättre desto äldre man blir, det har ju hänt en del på 10 år om man säger så.
Min stil grundar sig främst på mitt humör och vilket skede i livet jag befinner mig i. Jag gillar trender, men följer inte dem slaviskt och mixar gärna olika stilar. Jag inspireras väldigt mycket av miljön jag befinner mig i, ett exempel är när jag jobbade i Marrakech i omgångar och klädde mig väldigt ”bohemic chic”. Det finns dagar då mina outfits är genomtänkta in i minsta detalj och sedan finns det dagar då jag bara drar på mig något då tankarna redan är upptagna på annat håll och jag helt enkelt inte orkar komponera ihop något ur min garderob. Det enda som alltid kommer bestå och jag är stenhård på är att jag aldrig kommer glida omkring i träningskläder till vardags. Och nu pratar jag inte om sneakers eller en sjysst collagetröja. Utan faktiska träningskläder. De gånger jag har på mig sådana kläder utanför gymmet är exempelvis på söndagar hemma eller om jag är ute på landet/på båten eller liknande. Missförstå mig inte, det är superskönt. Men jag känner alltid att jag inte riktigt är helt bekväm och känner mig ”sunkigare” fast att det egentligen bara är ett par tights och ett linne. Men jag tror sådant påverkar mer än man tror. För jag menar, de dagar jag glider in i heels, snygg skjorta eller kjol på jobbet och tex målade läppar, de dagar är även de jag presterar lite bättre och har ett helt annat mindset. Samma sak när jag tränar i mina favoritträningskläder. Då slår det gnistor. För då är jag klädd för det jag ska utföra.
Nu kom jag på en ”stil” till man aldrig kommer få se mig i och det är ”pärlhalsbandslooken”. Snyggt på andra, men jag känner mig som en beige bibliotekarie som har fått jobb på Swedbank och försöker hänga med i finansmodet. Loafers alt klackar med taxklack, marinblåa chinos med pressveck och skjortor med pärlhalsband och tillrättalagt hår och ytterst lite makeup. Huuh. Min personlighet försvann någonstans mellan chinos och pressveck. Jag ryser bara jag tänker på det. Men låt mig utveckla. Jag gillar skjortor och har ofta på mina mina favoriter från exempelvis Ralph Lauren, men dessa försöker jag kombinera så hela looken blir mer fräsig. Tex ha en vit skjorta instoppad i en läderkjol och sneakers till. Eller ha blåa höga jeans med blå denimskjorta och ormskinnsboots till. Då känner jag mig helst plötsligt cool och inte som något jag definitivt inte är. Där leker jag med min personlighet och applicerar det på min klädstil. Hänger ni med?
Jag tycker det är så sexigt med kostymer och är på jakt efter en snygg att uppdatera garderoben med, min gamla svarta som jag har börjar tappa formen och jag vill verkligen ta ut svängarna lite mer. Så jakten är i full gång. Gillar även knalliga set:s väldigt mycket. Tiger har fått in så mycket snyggt av den sortens plagg denna säsongen. Samma sak med Stine Goya och Cos.
Jag försökte länge skapa en traditionell basgarderob efter modetidningarnas alla livsviktiga råd om vad ens garderob måste innehålla. Det gjorde mig till slut bara stressad och nuförtiden köper jag det jag tycker om och inte vad man måste ha. Det behöver inte nödvändigtvis vara ett plagg som jag kommer använda i flera år. Många gånger så tröttnar och säljer vidare eller lägger undan för att något år senare plocka fram det igen. Jag har även landat i vad som funkar för min kropp och vad jag känner mig absolut snyggast i. Länge drog jag mig för att ha på min klänningar med tunna tunna spagettiband då jag fick för mig när jag var yngre att det bara var trådsmala modelltjejer som kunde bära upp detta typ av plagg. Jag med min tjurnacke och muskliga överkropp passade inte alls i den typen av klädsel. Idag tänker jag lyckligtvis annorlunda. Jag tycker man ska bära det man vill och skita i vilken kroppsform man har. Svårt att tänka så när man väl står där i ett omklädningsrum med fler spotlights än en operationssal och svettas efter flera försök att dra på sig jeans som inte alls är den storlek som anvisas. Ja. Jag hatar att testa jeans. Nu har jag det sagt med. Som sagt, det är svårt väl där och då, och jag har många gånger stannat upp när jag har hållit i exempelvis en klänning som är väldigt tight och tänkt ”den där kommer jag se ut som en uppstoppad korv i”.
Vänta.
Va?
Nej.
Pause. Rewind. Start again.
Jag kommer inte se ut som en kassler. Och framförallt: ingen annan kommer tycka det – för det sitter bara i mitt huvud. De människor som kommer tycka det är antagligen inte ens dina vänner och den åsikten är värd mindre än hundskit på gatan. Släpp det and buy that dress.
Kläder är en reflektion av mig, vem jag är, uttryck och attityd. Jag älskar att leka med olika stilar och framhäva min karaktär i olika situationer. I många fall kan kläder och ens personliga stil faktiskt vara en form av ett skådespel, och varför inte egentligen?
What about prislappen då? Ja, alltså tyvärr så kostar ju det jag tycker mest om. Men å andra sidan jobbar jag hårt för mina pengar, har investerat, har ett bra sparkonto och betalar mina räkningar. Så att köpa en väska för 15.000 kr ser jag inte som ett problem. Skor, väskor och jackor lägger jag gärna lite mer pengar på, för det är plagg som jag använder säsong efter säsong. Mina Acne boots (både höga och låga) har jag haft nu i snart 4 år. De skickas på rehab efter varje säsong hos min skomakare och sen ställs de ner i källaren och väntar in nästa säsong, skinande och välmående.
Vad jag däremot inte lägger pengar på är basplagg som t-shirts, jeans eller stickade koftor. Där handlar jag gärna på H&M (även om H&M har blivit ganska så pricy numera, Asos, Zara och andra kedjor. Jag kan liksom inte motivera varför jag ska köpa en tisha på Acne för 600 kronor när en för 99 kr funkar lika bra. Samma sak gäller klänningar och sånt man ”tröttnar” på fort. Jag har 3-4 stycken klänningar som alltid kommer hänga med i garderoben. De är tidlösa och kostade lite mer, men med tanke på hur mycket jag använder dem så tjänar det in sig rätt så fort.
Som ni er på de outfits jag har delat med mig av i detta inlägg så klär jag mig lite i allt möjligt. Kläder är kul och det finns inga regler. Jag blandar rockigt med mjukare feminina toner och stilar. Jag älskar skinn och tycker det viktigaste i ens garderob är ett par riktigt coola klackar.
Det enda jag kan tycka är lite tråkigt är att jag kan komma på mig själv att tänka ” nu har jag haft detta plagget på en bild, kan jag verkligen ha det igen?”. Alltså, denna konsumtionshetsen som blogg/instagram har medfört är lite skrämmande. Samtidigt som jag finner otroligt mycket inspiration på sociala medier så blir det även en form av press. En press på att se stylish ut, att ha en uppdaterad garderob och se smashing ut på events eller middagar.
En välkomponerad outfit kanske känns rätt för stunden, men i det stora hela så är det inte livsviktigt. Man är inte en bättre och coolare människa bara för man har en specifik väska, dyra märken eller har en tonade axlar till ett spagetti-linne. Det s p e l a r ingen roll. Kläder är till för att användas, mycket och länge. Gör det. Jag menar, jag bär mammas jeans som är över 30 år gamla idag. Och jag vägrar att slänga min urtvättade Marc Jacobs tisha som jag köpte för mina första drickspengar när jag bodde i London för 7 år sedan. Den hade jag på mig häromdagen. Men det viktigaste av allt – jag har insett att ingen kroppstyp äger rätten att ha på sig ett specifikt plagg och min kropp inte ska anpassa sig till ett klädesplagg, utan tvärtom. Och den insikten är värd alla Chloé väskor inne på Schuterman, flera gånger om.
Kläder är en förlängning av dig, men de ÄR inte du.
