”Det här är så dubbelt för mig: om man äter rimliga mängder allsidig kost och rör sig ganska mycket men är rund – då kanske man vill bränna mer fett och äta nyttigt för att se ut på ett annat sätt. Och de finns ju många som äter kasst och inte tränar alls men är smala – och då ser hälsosamma ut? Jag tycker du är klok och har rätt i det du skriver, men samtidigt är det ett faktum att vissa lättare lägger på sig vikt och kanske inte trivs med den. Tycker ni (kul att höra olika åsikter) att de personerna bör acceptera sin kropp eller förstår man att det kanske finns en strävan att förbättra ytan? Har hört många som dissar dieter och mer eller mind hånar bantare som själva är smala och enligt normen ”normala”. Bör man istället mäta värden för att veta hur man mår inuti? Eller hur vet man om man äter och tränar lagom?? Utan att skriva matdagbok och registrera sin träning… Intressanta frågor tycker jag!”
Mitt inlägg gällande kosten var både upprörde, väckte tankar men framförallt fick många att resonera lite djupare kring ämnet. Vilket var precis det jag ville. För det finns inga rätt eller fel. Min valda sanning är inte din sanning och den bok som säljer mest exemplar är inte vår bibel. Inte heller det konto som trendar bäst på Instagram. Det enda som egentligen gäller för oss alla är att man ifrågasätter den informationen man väljer att ta in och sållar. Att man är källkritisk och frågar sig själv sitt egentliga syfte med eventuell kostrestriktion eller träningssatsning.
Vad jag gillar med denna kommentaren är att den tar upp flertal, vad jag anser, problem kopplat till vårt utseende som definieras av vår form på kroppen. Många av oss är programmerade att tänka ”smal = hälsosam”. Där tycker jag att vi borde bli bättre att ta hälsokontroller. För en hälsosam kropp kan inte mätas i ögonmått. Att ha låga värden, ständig huvudvärk eller brist på ämnen i kroppen kan vi inte se, och i många fall inte känna själva heller. För efter ett tag i ett visst stadie blir vi vana vid att må på ett speciellt sätt och hur ska vi då urskilja ett välmående mot ett sämre mående?
Det är därför det är så viktigt att prata om helheten.
Varför man tränar? Varför man vill ändra sin kost? Är det i ett prestationssyfte eller rent estetiskt? Behöver man det för sin hälsas skull? Behövs det? Och på vilket sätt vill man få hjälp?
Jag håller med om att tonen kan stundtals vara raljerande och hård när det kommer till viktminskning. Och det är synd. För i många avseenden är viktminskning något positivt och bra på vägen till en bättre hälsa. Det ÄR inte hälsa utan en del av det.
Men första steget, för oss alla, är att vi slopar att koppla utseende till hälsa. Kan vi enas om det?
