Vad som hände i dagens avsnitt har stört mig något enormt. För även om det finns en vetenskaplig förklaring till varför det hände så har jag känt en stor frustration. Att ha ett huvud som är inställt på att ge allt men en kropp som inte svarade på mina kommandon var en stor besvikelse.
Jag har varit i den situationen förut när jag var som sjukast i Guillan Barre och helförlamad. Men nu var situationen annorlunda. Jag vet ju min kapacitet. Jag vet vad jag klarar. Jag är van vid påfrestningar. Men efter 15 dagar med princip 500-800 kcal om dagen så missbedömde jag mina krafter. Mina glykogenlager var helt förbrukade enligt läkarna, jag var uttorkad och kroppen förbrände mer än vanligt för att upprätthålla termogenes. Hålla oss varma.
Detta är på riktigt och vi alla kämpar något oerhört. Lätt att glömma det när man sitter hemma i soffan och tycker vi latar oss på stranden.
Jag är van vid att träna på fastande mage, har god kännedom kring min kropp/energilagring och kan tömma mig vid extrema påfrestningar för att snabbt ladda om och köra på igen. Men skillnaden där är att jag har lagrat energi inför träning/tävling i ett normaltillstånd och inte levt på ett underskott som nu. Och i varje tävling har jag pressat på. Det har byggts läger och visst har jag varit hungrig, men det har ändå varit hanterbart. Och någonstans viftade jag därför bort varningssignalerna när jag gav allt och pressade på ännu mer. För jag var ju inte på ”gränsen” annars. Jag mådde ju bra och ville göra allt för att vi skulle vinna. Men mina glykogenlager var tomma och där fanns inget mer att ta av. Och det gick snabbt. Snabbare än jag någonsin hade kunnat förutspå. Min kropp la av. Trots att jag skrek åt den att fortsätta. Tryckte på. För jag ville så gärna att vi skulle vinna och just i det läget spelade det ingen roll att jag stod på alla fyra och drog över hundra kilo i en sele som höll på att slita oss alla på mitten. För vi ville så gärna vinna och vi är, även om det inte alltid visas på tv ett sammansvetsat lag. Vi gillar och respekterar varandra. Och även om vi driver varandra till vansinne (ping mitt favoritbarn @eliasakyols ) emellanåt så tycker jag om mitt lag. Vi är ett bra och starkt gäng som kör raka rör och det finns inga jag hellre vill ge allt ihop med på tävlingar. <3
