I går morse var jag med om en rätt allvarlig cykelolycka. Jag hade sådan ofantlig tur och vill ge mina varmaste tack till Emelie, cyklisterna tillhörande SMACK CK (om någon vet vilka det är, tror ena tjejen hette Elin, som cyklade gamla Norrtälje vägen igår så säg till då jag vill tacka dem) och all fantastisk personal här på Karolinska. Men framförallt tack till Calle som har suttit på en stol hela natten vid min sida. Har vaknat upp och är lite klarare i huvudet idag. Känns skönt att få göra något så vardagligt som att uppdatera här. Tar liksom udden av det hemska om ni förstår vad jag menar. Trots att det tog mig en timme att skriva denna korta text.
Jag hoppas att få komma hem snart och att mina skador läker fort. Är bara så ledsen, så ofantligt ledsen och rädd. Det gör ont och jag är så trött. Kram / J
