Snön yr omkring mig när jag tar mig neråt bryggan som har fällts ner mot en avsats där man antingen hoppar eller kliver i det iskalla svarta vattnet. Vi befinner oss på isbrytaren Polar Explorer Experience och ska hoppa i havet. Kylan biter i mitt ansikte, det enda som exponeras mot den råa kalla luften, där jag står i min orangea överlevnadsdräkt. Jag vänder mig mot tjejerna som står uppe på rampen och hejjar på. De tjoar och filmar med sina telefoner och jag tar upp mina händer som ser ut som krabbklor och hugger ut i luften samtidigt som jag gör en krabbdans mot kanten. Framför mig står Louise och tittar ner mot vattnet. ”Har vi tänkt igenom det här…?” frågar hon mig sammanbitet med panik i blicken. ”Jajamään!” tjoar jag och sekunden efter plumsar jag i vattnet.
Det är varken kallt eller obehagligt. Dräkten håller kylan och min kropp kommer bara kylas ner 1-2 grader under kvarten jag är i. Jag flyter upp likt en flytkudde och skrattar rakt ut. Herregud vilken surrealistisk känsla detta är, jag badar i ett iskallt hav med stora isblock flytandes omkring mig.
Vakten som står vid rampen ropar på mig att jag kan vända på mig om jag vill, han ser att jag är van i vattnet och ger mig klartecken att härja runt. Vilket jag gör. Det crawlas och plaskas, likt ett barn i en bassäng. Jag tjuter när det kalla vattnet stänker mot mitt ansikte och får skrattanfall när Louise flyter förbi mig med benen rakt upp i luften. Vi tar oss bort till isen och hänger där en stund innan vi slutligen tar oss upp för att snabbt byta om och stå redo när nästa grupp, våra tjejer, hoppar i.
Man ser adrenalinet och euforin i deras ansikten när de går mot rampen, som en liten krabbgrupp på ett mission, och jag vinkar mot dem när de en efter en hoppar i vattnet. Jag vinkar och tar bilder. En efter en. Skrattar när de rullar runt och hejjar högt på när de bildar en ring och får uppmuntrande hejjarop från den sammanbitna vakten vars humör har lättats upp rejält. Jag har nu fått sällskap i mitt fotograferande av ett tiotal kinesiska turister som har dragit fram stativ större än de själva.
För ja, det är överhängande utländsk turism på denna båten. Så pass att skyltarna även är på kinesiska. Jag förstår att det lockar. För det känns verkligen som att man är på en expedition och om känslan av äventyr var hög tidigare under helgen så toppas den verkligen nu. Och det märks att mina följare på mina storys där jag lägger ut videos från denna aktiviteten också får en dos av äventyrslust när de skriver att detta är något de skulle vilja göra. Helt rätt. Vi bor i ett land med helt fantastiska naturresurser. I ett land där man kan bada i havet, klättra i berg och åka skidor. I ett land fyllt av skog och milslånga slätter. I ett land som erbjuder värme och kyla. Så att bo här och inte uppleva det är en förlust. För vi har allt detta så nära. Vilket även en kvinna skriver till mig. Hon skriver att hon är överraskad över att se att vi gör allt detta bara någon timme från hennes hemstad. Hon skriver att hon har fått ”uppleva” sin kommun på nytt genom att se oss turista där. Jag känner igen den känslan. Det är lite så jag känner när jag ser/läser folks begeistring över Skåne. Man blir lätt hemmablind. Inte sant?
Vi avslutar det 3 timmar långa äventyret på isbrytaren med kaffe och ölkorv i det lilla cafet där vi går igenom dagens bilder som man kan köpa loss för 150 kr i den studion. Lätt värt med tanke på att detta är något man verkligen vill föreviga.
Vilken grej ändå va?
