Jag sitter på Björn Axén och får håret färgat. Det råder full aktivitet runt omkring mig och utanför fönstret yr snön. Jag sippar på mitt kaffe och skvallrar med min frisör. Då och då brister vi båda ut i skratt, så pass att jag får en sträng blick att jag ska hålla huvudet stilla. Jajajaajaaaaa flabbar jag och äter ytterligare en bit choklad.
Tidigare idag skämtade jag på min IG story att jag just nu höll på med en renovering av mig själv, Det är ständiga besök hos naprapaten och sportmassage. Jag fixar håret, naglarna och letar tider för browlift och ansiktsbehandlingar. Min garderob rensas ut och jag klickar hem nya träningskläder. Jag plöjer olika konton efter inspiration för vårens outfit och går igenom mig själv från topp till tå. Från hud till cell. Inifrån och ut. Det är härligt med ett projekt, speciellt när projektet är jag själv.
Kalla mig för ytlig, det gör mig ingenting. Jag läser dagligen om människor som stressar runt och bortprioriterar sig själva. Som går in i väggen. Som känner sig som en grå skugga av sitt forna jag. Och jag säger inte att ens utseende har med det att göra. Nej nej nej. Det är själva handlingen. Tiden man lägger på sig själv. Jag mår bra av att prioritera mig själv och umgås med mig själv. För det är precis det jag gör just nu. Jag hänger med mig själv och mår oerhört bra. Vare sig jag tränar, fixar naglarna eller är och får massage. Förbättrar mig själv inifrån och ut. Och om det är ytlighet – för all del.
