Var ska jag börja? Den här helgen kommer gå till historien. Den mest episka möhippan jag någonsin har varit med om. Nåja. Kanske inte så svårt nu när jag tänker efter. Jag har bara haft en, och kommer förhoppningsvis bara att ha en. Men jag tror alla förstår vad jag menar när jag skriver som jag gör. Det har varit en helt sjuk helg och ni som har följt på stories (allt finns sparat under highlights här) kan nog intyga om att det gick undan. Marbella kommer aldrig vara sig likt efter våran lilla snabbvisit.
För att ta det från början. Jag har aldrig krävt en möhippa, men jag har förväntat mig en. Det ska jag vara helt ärlig med. Och jag har också varit väldigt tydlig med att jag inte vill ha en brittisk möhippa. Ja, det är inget positivt. Varför jag har valt att kalla det för en brittisk möhippa är just för den att de många gånger är oerhört osmakliga och förnedrande. Lite som fotbollshuliganer. Eller män generellt i grupp som tittar på fotboll. Så vad innebär en sådan möhippa? Var ska jag börja? Sälja kyssar på stan, stå på Sergels torg och sjunga, gå runt i riktigt förnedrande klädsel och.. ja jag tror ni förstår vart jag vill komma. Jag var som sagt väldigt tydlig med att jag absolut inte vill ha något sådan och att jag ville göra saker jag tyckte om med människor jag tycker om.
Jag hade ingen aning om att det skulle ske i torsdags och först trodde jag faktiskt att det var en skenhippa. Men jag blev som sagt grundlurad och fick livets helg med livets vänner. Låt mig ta det från början.
TORSDAG
08:15 kommer Anna upp till min plats på Björn Axen där jag sitter och får håret färgat. Jag märker först inte att hon kommer utan ser bara en ask och en flaska bubbel ställas framför mig.
”Hej gumman, här har du en liten krya på dig present..” säger hon och ler. Jaha, hej hej. Jag är märkbart förvirrad men tackar och gör ett högljutt ”men vad gullig du är som tänker på mig.” Jag reflekterar inte riktigt över att hon är på min frisörsalong så tidigt på morgonen och inte heller att hon de facto vet att hade tid. Jag tänker bara att hon vill vara gullig då jag har varit sjuk under veckan. Efter ca 30 sekunder har hon försvunnit och jag minns att jag tittar efter henne samtidigt som jag öppnar boxen, tittar ner och får känslan av en liten nättare kalldusch. I boxen ligger en tiara och ett band där det står ”bride to be”. Vad i helvete. Jag ringer Anna. Inget svar. Jag ringer Felicia, hon svarar men jag får ingen mer info av henne då hon är på väg till jobbet och ser väldigt ovetandes ut. Jag ringer Louise. Inget svar. Alexander är så förvirrad att jag inte orkar förklara. Maya svarar och vill veta allt. Hon verkar inte veta något och jag skriver att jag minsann tror att det är en skenhippa på gång med tanke på att L fick en skensexa och därefter sin riktiga svensexa förra helgen. Hon skriker av skratt och frågar mig om tiara och band tillsammans inte är lite av min mardröm. Jo tack svarar jag och känner ett litet sting av panik.
Vem tror ni kommer invalsande efter ca 20 min om inte Louise. Hallihallå kvittrar och ler lömskt. Men mer än så säger hon inte och sätter sig sedan bredvid mig och berättar att hon minsann ska få håret tvättat och fönat. Jag vet vad som är på gång säger jag och öppnar sedan bubblet. Ska jag skämma ut mig själv så kan jag lika gärna bli full tänker jag och ser hur klockan slår halv tio på morgonen.
Framåt elvatiden är jag klar och flaskan är uppdrucken. Elisabeth som jag sedan länge har en lunch inplanerad med kommer förbi och hämtar upp mig. Kul med lunch på Calle P tänker och ser hur Louise reser och går. Jaha, hej på dig. Riktigt konstigt men tänker inte mer på det då hon har snackat om förskolans dag och hur hon ska irritera alla trötta mammor med sitt fönade svall och vita jeans på en filt i gräset. Klipp till Calle P där helt plötsligt (inte så överraskande nu i efterhand) Anki och Isabel kommer in.
”Nej men är ni också hääär?”
Vi slår ihop våra bokningar, beställer in mat och lagom till kaffet så får jag brev. Ett litet kanteldat pappersbrev med information om vart jag ska befinna mig härnäst. Då börjar jag svettas lite. Framförallt när jag läser ord som tändstål, regnjacka och ”alltid redo”. Helvete.
Vi börjar röra på oss med siktet inställt på ateljen där jag syr upp min bröllopsklänning. Men innan vi hinner dit så stannar Elisabeth en taxi och bokstavligt talat puttar in mig i den. Jag hör hur chauffören upprepar min adress och jag hajjar till. Förbeställd alltså. Där ser man. Gasen i botten till Sundbyberg där jag börjar packa min lilla väska inför det här stundande campingäventyret. Jag är väl inte jätte nöjd. Framförallt inte när Louise helt plötsligt dyker upp i en ytterst outdoorsy-outfit. Vi snackar boots, vi snackar fiskarhatt och fleece.
Det dricks bubbel och packas när det plingar på dörren. Ett bud med ytterligare en flaska bubbel och en liten lapp. Jag fiskar upp ett slinkigt linne som knappt täcker brösten och tjuter. YES! DET HÄR KAN MAN INTE HA I SKOGEN!
Det tänds ett hopp.
När lägenheten sedan stormas av Amanda och Emelie skriker jag och jag fortsätter skrika när Louise ber mig packa om till 25 grader sol.
”Och glöm ej passet gumman..”
Själslig orgasm. Jag ser pina coladas och barbröstade män framför mig.
Ut på gatan, in i en liten sportig AMG med privat chaffören. Amanda sprutar ner hela bilen med champagne, vi blir nästan stoppade på motorvägen och jag ramlar ut från bilen av alldeles för mycket bubbel i alldeles för hög fart i en väldigt ryckig liten bil. Det ställs ett ultimatum, antingen så tar jag på mig tiaran och bandet eller så blir det ingen resa. Jaja, vi är på Arlanda tänker jag. Hur illa kan det bli. Jag drar på mig allt, vinkar glatt till alla charterresenärer som tjoar åt mig och stelnar sedan till när Amanda ställer sig på en bänk och vrålar på sin alldeles underbara kanadensiska ”MAY I HAVE YOUR ATTENTION PLEAAAAAASEEEEE WE HAVE AAAA BRRIIIIDEEEEEE..”
Och så fortsätter det. Hur illa kan det bli tänker jag för mig själv igen med en högst ironisk touch samtidigt som jag skrattgråter.
Vi kommer in, beställer in öl och mat på Pontus när jag plötsligt hör ett vrål. In kommer Elin, Felicis, Kristin, Linda och Ullis! En stund senare skrämmer Anna slag på mig genom att hoppa in i min och kristins selfie. Gruppen blir bara större och större. När jag sedan sitter på planet märker jag hur en man med keps, solbrillor och mask kommer in. Vad i helvete är det där för ufo tänker jag och vänder bort blicken. Sekunden senare står han över mig och ger mig två grisnäsor i plast. Nassarna ska med säger Alexander och drar av sig mössan, mask och solglasögon. Skrik. Gråt. Glädje. Minuterna innan hade Louise spelat upp ett meddelande från honom där han förklarar varför han inte kan följa med på min möhippa. Lurad. Så jävla lurad.
Vi ankommer till Malaga vid 01:00. Framåt 02:15 hoppar vi ut från taxin i Puerto Banus där vårt hus för helgen ligger. Jag ser en tjej stå och vänta på oss. MAYA! Herregud. Din härliga lilla jävel tänker jag. Grundlurad igen.
FREDAG
Vaknade upp vid 08:00 med ett PIRR i kroppen. Hörde hur det slamrades uppe i köket och tassade upp. Kaffet stod på, frukosten dukades upp på terrassen och solen omfamnade mitt trötta ansikte. Herregud, Marbella. Vilken helg vi skulle ha. Några minuter senare hade den första tequilashoten av många svepts. Okey, då åker vi.
Dagen spenderades vid poolen. Jag hade lite uppdrag som skulle göras inför bröllopet och bubblet stod på kylning. Det var en skön dag. Häng i gäng, cava på is och svalkande pool. Lunchen åts på en liten restaurang precis vid huset. Jag fick den sjukaste hälsningen från ett av mina frikort och nej, jag kommer inte berätta vem det är ifrån av respekt för honom men jag kan bara säga som såhär – samtliga vid bordet var generade. Det var så otroligt bra. Framåt sextiden stod jag redo på takterrassen för gruppbild, dans och aperol spritz. Tiden går fort när man har roligt och det hade vi. Helst plötsligt så var klockan närmare åtta och vi hade knappt hunnit igenom alla hälsningar.
”Vi tar dem imorgon, in i taxin, nu åker vi!”
Ut från taxin, in på Mamzel Marbella. Alla var skitsnygga, nej men nivå var skyhög. OKEJ. NU ÅKER VI. Långbord, pornstar martinis och en jävla show. Vi var definitivt det bästa bordet. Bakom oss satt ett gäng med uppenbara lyxeskorter och de hade så jävla tråkigt. Alla var så stela. Satt och tog selfies i sina telefoner och rykte lite lätt på kroppen i någon form av sittdans samtidigt som de surt stirrade på cirkusen framför sig. Ja, cirkusen var alltså vi. För vi röjde. Det gjorde definitivt. Jag hade dessutom en utmaning att samla 10 telefonnr på benet. På gränsen men jag gjorde det. Upp med kjolen och fram med markeringspennan. Och ja, självklart så lyckades jag med det uppdraget. Även med det uppdrag som L hade skickat till mig vilket var att dricka minst en bodyshot av valfri kille. Älskar honom för det. Han VET hur roligt jag tycker sånt är och hur mycket jag har drivit om att jag vill dricka bodyshots på min möhippa. Jag älskar hur trygg han är i sig själv att han kan uppmana till sådant. Hur jävla rolig han är som person som hejjar på och ber mig att GASA varje gång jag ska ut. För jag gör likadant till honom. Vi är trygga med varandra, så varför begränsa varandra?
Framåt kvällen ser glider sista deltagaren på vår numera stora tjejgrupp in som en jäkla rockstjärna. Maria kommer in med stil i en glittrig klänning och överraskar mig totalt. Nu är vi fulltaliga och festen accelererar. Bord skjut ihop. Vår grupp strålar samman med ett annat gäng. Jag plus några andra står på scenen. Det beställs helrör, isfacklor och helt plötsligt ligger jag på bordet. BODYSHOT PÅ SWICCI.
Nej men det är så stökigt. Och det bara fortsätter när vi drar vidare till Olivia.
Vi håller det där, det vore ingen lyckad möhippa utan lite dold info från omvärlden.
LÖRDAG
Ett ytterst slitet gäng vaknar upp på lördagsmorgonen. Oj, vad vissa av oss mådde dåligt. Vi ägnade en stor del av morgonen åt att skratta högt åt åt alla bilder, videos och diverse händelser. Efter en mycket klen frukost tog vi taxi ner till Ancla Beachclub där vi spenderade hela dagen med att ligga och såsa i solen, dricka daquiris och snacka skit. Kvällen spenderades med pizza, vin och häng på taket i kvällsolen. Häng i gäng, jag älskar det.
SÖNDAG
Jag är glad att gänget bokade en sen flight hem, för även om det var riktigt segt att vakna upp på måndagen efter bara 4 timmars sömn så var det ändå värt att ha hela dagen vid poolen. Jag ville verkligen inte att helgen skulle ta slut. Det var så oerhört lyckat från början till slut och det var så fint att se mina vänner klicka med varandra. Det är fint att se att även om man inte känner varandra så bra eller kommer från olika konstellationer så bryr man ändå sig som varandra och öppnar upp. Det är sådan jag är och det är sådana vänner jag har. För de är verkligen helt fantastiska.
Jag älskar mina vänner djupt och denna helgen kvalar in på en av de bästa i mitt liv.
Tack, så himla mycket tack. Nu laddar vi om till bröllopet. Något säger mig att det kommer bli rätt stökigt. Peeeerfekt!
