Bloggen prioriteras inte lika mycket just nu som ni kanske märker. Jag rullar framåt på sista av min energi denna månaden men ser ljuset i tunneln. Denna månaden har varit tuff på många sätt. Jag har jobbat mer än vanligt, varit på hemmaplan totalt ungefär en vecka på en period av fem veckor och mitt i allt flyttat, haft en overload av admin, gjort förändringar inom företaget och försökt hålla igång träningen. Men det är inte det som just nu får mig att sitta apatisk vid köksbordet med skrivkramp. Det är väl mixen av allt. Förändringar, nya intryck och känslan av att framtiden är så oerhört oviss men spännande. Jag har hela tiden eldat på mig själv under dessa veckor med att ”det bara är för en period”, ”håll ut”..”snart i mål”. Att november månad blir min återhämtningsmånad. Vilket det kommer bli. Jag ska jobba halvdagar och försöka resa iväg någonstans. Men fan, det har tärt mer än jag trodde dessa månaderna.
Samtidigt så har jag väldigt roligt. Jobbet går bra, träningen går bra och jag umgås med fantastiska människor. På helgerna dansar jag tills svetten rinner och blir utbjuden på middagar. Dricker vin med nya människor, upptäcker nya platser och lär mig något varje dag. Det är en jäkligt härlig tid.
Och fan, jag löser ju det. Jag gör ju det. Ibland kan jag sakna att ha mina föräldrar här uppe. Samtidigt som jag någonstans är glad över att jag har skapat mig ett eget liv här. Där jag måste klara mig själv. Jag kan inte springa hem till en förälder när det krisar.
Däremot har allting en baksida och det är ju tyvärr att man har sett vilka som finns där, och inte finns där, under perioder som kanske kräver lite mer. Fast nu när jag tänker efter, är det en baksida egentligen? VILL man inte veta vilka som faktiskt står där när det blåser?
I slutändan, jag kan inte klaga. För fan, imorgon är det fredag och jag ska ut på roligheter.
