Varför dela något så personligt? ”Du fläker ut dig” fick jag av en person med en katt som profilbild (det säger det mesta). Av över 800 positiva mail, dm’s och kommentarer så fanns det en kommentar jag nu vill lyfta här. Inte för att personers åsikter som gömmer sig bakom påhittade profiler rör mig o ryggen. Nej. Men för att ta upp något som jag tycker är viktigt. Vi delar allt nuförtiden i sociala medier. Framgång, resor, härliga middagar, graviditeter, närgångna videos på födslar, nakna barn som skiter, giftemål, nakna kroppar och flådiga hem. Och det ska vi få göra. Men lika mycket som jag stolt vill dela livets fantastiska stunder och aldrig tänker skämmas för att jag vill ha ett jävligt härligt liv så går det inte, i alla fall inte för mig, att inte dela de mindre härliga stunderna. I en värld där allt allt ska delas, så är vi så oerhört rädda för att dela med oss av de grå pusselbitarna, de som också gör oss till de vi är. Jag menar inte att det är ett måste. Man gör som man själv vill. Men någonstans hoppas jag att vi i framtiden slutar höja på ögonbrynet åt det som inte passar in i mallen för ett ”lyckligt” liv och sluter upp – precis som ni har gjort de senaste dagarna här. Jag känner mig mindre misslyckad efter att få dela min sorg, mitt misslyckande. Och för det ska ni ha tack. Tillsammans flyttar vi berg. ♡
