Att vakna upp, bara vi tre, på finaldagen och veta att snart, snart får jag åka hem, var en sådan surrealistisk känsla. Att dessutom få vakna upp tillsammans med Dennia som jag har hållt ihop med sedan första dagen vi kom in tillsammans var en sådan otroligt mäktig känsla. Vi lovade varandra att hålla ihop och vår lojalitet tog oss hela vägen, oavsett att vi tillslut var varandras hot. Jag är dessutom så glad över att det var just Anki som stod vid vår sida. Vi hade en skakig start men kom varandra nära under de sista dagarna och jag är glad över vårt samtal en av dagarna den sista veckan på ön. Vi la korten på bordet. Berättade att vi hade ändrat uppfattning om varandra när vi väl hade gett oss tiden att faktiskt lära känna varandra. Konstaterade att det är lätt att dras med i vad andra säger om en person istället för att bilda en egen uppfattning och jag sa där och då, att det fanns en stor chans att hon faktiskt kunde ta hem det. För hon är ju en kvinna av rang.
Så. Att få stå där i final, med dessa 2 grymma personer, var och ÄR en vinst för mig.
Att dessutom gå rakryggad ut ur sista örådet med enbart två röster på mig och veta att jag har spelat spelet, precis som alla andra deltagare, men att jag spelade det jävligt bra. Att jag hjälpte till i lägret. Ordnade mat. Levererade i tävlingar och att jag framförallt – inte såg det som min uppgift att liva upp en obekväm stämning eller hålla tyst/hålla inne på mina känslor för att inte riskera att åka ut.
Tack till alla er som har hejjat på mig. Jag vann ej Robinson men jag vann, oavsett vad någon säger, så oerhört mycket mer. ♥︎
STORT GRATTIS TILL DENNIS! Jag sa ju att du skulle vinna, du är GRYM!
p.s Äntligen fick jag revansch i pussel!
