Byxor (klick!), kavaj (klick!), mössa (klick!)
I helgen kollade jag på Bachelor och såg eftersnacket där en av tjejerna ursäktade sin ovillighet till medverkan med att säga att hon helt enkelt inte var som majoriteten av tjejerna i huset. När hon fick frågan vad hon menade så svarade hon att hon helt enkelt inte gillade smink och kläder så som resten av tjejerna i huset. De delade inte samma intressen och därför kände hon ett utanförskap då hon hade andra, mer betydande, intressen. Jag tyckte det var rätt lustigt sagt och jag märkte att flera av de andra tjejerna tog lite illa åt sig, vilket jag förstår, för det är aldrig kul att bli stämplad som utseendefixerad. Vilket de tyvärr mellan raderna blev. Och även om det inte var denna tjejens intention så blev det ändå så tydligt att ännu en gång att så förknippas intresset för de yttre attributen med ytlighet.
Det är ingen nyhet att det många gånger används som en härskarteknik att använda ett skönhet eller modeintresse mot någon för att få den att känna sig lite fördummad. Det har hänt mig ett par gånger, både när det kommer till mitt intresse för hudvård men även när det kommer till träning. Det är inte ovanligt att jag möts av ett höjt ögonbryn när jag berättar att jag bloggar på Metro Mode. ”Jaha…du är en modebloggare alltså..” får jag till svar samtidigt som personen avfärdar mig som ett våp där endast outfitbilder, foto på dagens lunch och den perfekta nyansen på läppglans duger som samtalsämne. När jag sedan svarar på frågan och säger ”Ja, bland annat. Jag har många olika intressen förutom kläder. Jag tränar exempelvis en del och skriver om hälsa på mitt sätt..” då får jag en ny blick, oftast är det en nyfiken blick men ibland, tråkigt nog, är den avmätt och dömande. Man kan riktigt se hur personen tänker ”åh nej, inte en till tränings-fanatiker”.
Jag var inbjuden på en nätverksmiddag för ett tag sedan där jag fick frågan hur det är att vara träningsprofil som gillar smink och kläder. Jag skrattade lite åt frågan och sa lite halvt på skämt att det var en av mina USP:ar, att multitaska, som en liten kameleont. Personen fortsatte med fråga om det var viktigt för mig att se snygg ut på gymmet och om jag kunde träna utan smink. Vidare så fick jag frågan hur mycket tid jag egentligen la på hudvård i veckan. Det slog mig ganska så fort att personen gjorde sig lite lustig på min bekostnad, precis som om att min seriositet när det kom till min träning inte var lika stor som andra personer inom sporten då jag ägnade tid åt mitt yttre. Jag blev rätt less och undrade hur reaktionen skulle bli om jag skulle börja göra mig lustig över alla som kallar icke träningskläder för ”människokläder” eller som fortfarande tvättar av sminket med vanlig tvål. Det hade varit rätt oskönt av mig. Inte sant?
Jag blir så trött på att det är blir så ängsligt så fort man är befinner sig med ena foten, tån, hälen i de olika facken. Bara för att jag tränar mycket betyder det inte att jag är en träningsprofil. Lika mycket som jag älskar att prata om Vo2max, maxlyft och protein så kan jag ägna timmar åt att läsa om olika syrebehandlingar, leta efter ett läppstift i perfekt korallröd färg eller ägna kvällen åt att lägga ansiktsmask samtidigt som jag rengör min cykel. Jag känner mig lika snygg i träningskläder under träning som ett par höga klackar och maxad outfit efter träning. Ibland tycker jag världen är orättvis för mitt hår ser ut som ett skatbo och andra dagar kan jag vråla av lycka för lyckas simma felfritt under ett pass.
Jag kan förstå frustrationen många skönhets-youtubers har – ”vadå, du filmar när du sminkar dig?!”
Ibland känns det som att man ska vara antingen eller för att bli tagen på allvar inom respektive gren. Förstår du vad jag menar eller svamlar jag mest? Känner att idag är ingen bra dag att försöka få ner sina tankar i print. Det spretar åt olika håll och jag vet knappt var jag ska börja. Men ville väcka en tanke och kanske tar jag upp tråden igen, kanske inte. Men har ni något klokt att tillägga så gör gärna det, ni kanske förstår och resonerar mer klokt än mig.
Kram på er,
